Ur byråkratiskt vansinne springer ibland entrprenöriell genialitet. En av Studentförbundets favoritmyndigheter, CSN, kom ju för inte så länge sedan med nyheten att man skulle börja polisanmäla studenter som följer läroplanen i stället för CSN:s dito. Upprördheten var så fulländad att sansade män som KTH:s rektor Peter Gudmundsson uppmanade till civil olydnad. Dramat som pendlade mellan fars och tragedi skulle dock få se sin deus ex machina träda in på scenen. Sverige Ingenjörer beslöt att ställa ut räntefria lån till alla de teknologer som drabbats av orwellianerna på MiniStud. Till och med hos Socialdemokraternas Förenade Studentkårer ryckte det lite i bagetten när beskedet om det gudomliga ingripandet ljöd över häraden.

Många intressegrupper är dock hopplöst fast i den dagspolitiska kvicksand som gör det svårt att lyfta blicken och tänka framåt. Idén att fackförbund går in och stöttar studenter är ett utmärkt exempel på en nya finansieringsform, och de facto vad Fria Moderata Studentförbundet har föreslagit vid flera tillfällen. Liknande former utgörs exempelvis av ett löfte om att avsätta en del av sin framtida inkomst mot att få studiebidrag från facket, eller rena mecenatsystem där avkastningen på kapital är stor nog att förse Sverige med kompetenta teknologer, exempelvis. Poängen är att det finns ingenting som är destruktivt i själva idén om ett fackförbund. I stället för att ägna sig åt kollektiv löneförhandling enligt lika-för-olika-principen, tala om för utlänningar to go home eller lobba för ytterligare handelshinder på arbetsmarknaden skulle de kunna ägna sig åt produktiv verksamhet. Sveriges Ingenjörer gör just detta. Fler borde följa efter. För om man ska vara realist är det svårt att övertyga svenskarna om alternativa finansieringsformer innan de faktiskt har dem precis framför näsan.