Aftonbladet körde den 4:e juli 2010 med löpsedeln till höger (bild hämtad från Politikerkollen). Ang. “hatfilmer” så är det väl främst en enda film angående Mona som har valsat runt på nätet de senaste åren, nämligen “Mona fifflar“. På den filmen så finns det kopior och varianter – men hatfilmer? Sök YouTube efter David Duke och Jews, eller valfri predikant från Mellanöstern, så kan man hitta hatfilmer. Videoklippet om Mona känns snarare som politisk satir. Det är dessutom 3,5 år gammalt – med andra ord är detta videoklipp ingen nyhet. (Angående mobbning av politiker, fanns och finns en hel del YouTube-klipp som gör narr av tidigare president Bush – ingen skulle väl anse att det var mobbning).

Angående “fejkmail”: Någon person har tydligen tagit texterna från det gamla videoklippet,  lagt in dem i ett mail, och skickat vidare detta. Mailet/kedjebrevet går att beskåda på Realtids hemsida. Själva mailet är ganska taffligt redigerat men tydligen upplever medel-Svensson att det är läsvärt, eftersom folk uppenbart skickar vidare mailet.

Och “hatgrupper” på Facebook – det finns 3 grupper som heter något i stil med “Hata Mona” – de har inte ens 1000 medlemmar totalt (som jämförelse har “Alla vi som pissar på Reinfeldt” runt 350 medlemmar). Det finns förvisso en grupp som heter “Kan den här lyktstolpen få fler fans än Mona Sahlin?” som har runt 150.000 fans – men är det verkligen en hatgrupp? Snarare känns den gjord med glimten i ögat.

Sammanfattningsvis är det svårt att uppleva situationen som en “förtalskampanj“, såsom en del medier och ledande socialdemokratiska företrädare har beskrivit det. Dagen innan Aftonbladets löp hade nämligen alla 26 ordföranden i de socialdemokratiska partidistrikten på DN Debatt krävt att man skall “Stoppa hatkampanjen mot Mona Sahlin“. Rent konkret nämns bara 2 saker i denna “hatkampanj”, nämligen videoklippet samt kedjebrevet. Även Ingvar Carlsson säger “chockad” i Dagens Industri idag att “vi har inte haft en så illasinnad personkampanj sedan Palmes dagar”. Han ger dock inga konkreta exempel, annat än att han får otrevliga brev hem med beskyllningar om Mona.

Är det kanske inte snarare så, att tiden har tagit ut sin rätt? Att Mona har varit oförmögen att åstadkomma politiska resultat, som Peter Wolodarski noterat? Och att folk har tröttnat på hennes politiska gärning?

I SVT Debatt presenterades den 4 juli en opinionsundersökning, som visade att 45% av de tillfrågade föredrog Fredrik Reinfeldt som statsminister, 15% Margot Wallström och 11% Maria Wetterstrand. Inte ens 10% av de tillfrågade ville se Mona Sahlin som statsminister.

Med andra ord – socialdemokraterna förstår att Mona Sahlin utgör ett sänke för dem i valrörelsen – men hellre än att erkänna att folk saknar förtroende för henne på grund av hennes politiska gärning, så vill man påskina att hennes låga popularitet beror på en organiserad mobbningskampanj. Det, om något, är illasinnat.