Till minne av Einar Du Rietz, 21.03.1967 – 18.04.2013

  • Inläggsförfattare:
  • Inläggskategori:Bloggen
  • Kommentarer på inlägget:9 Kommentarer

Till minne av Einar Du Rietz, 21.03.1967 – 18.04.2013

Vanligtvis formar man sin politiska uppfattning i yngre dagar. Med trevande steg navigerar tusentals nyfikna ungdomar genom en djungel av tänkare, logik och ideologi. Efter ett tag börjar man bilda en uppfattning om moral, om människovärde och om rätt och fel, något som med tiden formas till en politisk kompass. Under den resan är det elementärt med starka förebilder, både intellektuella och faktiska. Något som vårt samhälles struktur gjort till den klassiskt liberala akilleshälen.

Personer med en större tilltro till individen än staten i Sverige tenderar att med tiden ändra sin retorik. Detta är ofta synonymt med ett offentligt finansierat arbete, antingen för ett parti eller annan statlig anställning. I samma ögonblick som kontraktet skrivs under kommer ett blogg-post om att uppfattningar har reviderats, att man efter mognad och erfarenhet insett statens värde, politikers kunskap. Inget av detta är svårbegripligt, då en av de viktigaste fundamenten för en stark och stor stat är att omvända dem som motsätter sig till vänner.

“Krig är fred”

“Frihet är slaveri”

“Okunnighet är styrka”

Ytterst resulterar det i att man effektivt och systematiskt undanröjer förebilder för nästkommande generationer. Unga liberaler ser hela tiden hur deras hjältar kastar in handduken, väl motiverat av att erfarenhet och verklighetsförankring föranlett. Staten kan inte bara centralstyra samhällets ekonomi, skapa värde och bedöma vad som är bäst för människor, den bör göra så.

Det finns i dag unga människor som tror på att människor skapar värde och både kan och har rätten att bestämma över sina liv. Det är på grund av att vissa personer aldrig kastar in handduken, aldrig viker från att individuell frihet betyder något samt aldrig accepterar att politiker på besök i verkligheten vet bättre än vanliga människor som vi än idag  har, till statens förtret, en frihetsrörelse. En sådan person var Einar Du Rietz.

Einar Du Rietz stod upp för friheten i Moderata Ungdomsförbundet,  som vice ordförande tillika förbundssekreterare i Fria Moderata Studentförbundet och sedermera som frihetlig debattör. Han stod konsekvent upp för friheten för att någon behövde göra det.  Han var inte intresserad av att använda politiken som instrument för egen vinning, utan arbetade efter vad han ansåg var ideologiskt rätt eller fel.

En debatt Einar startade handlade om “rätten att duellera”. Detta kan ses som en fråga i periferin men när man lyckas dra debatten till både sin yttersta kant såväl som till sin ideologiskt spets är det en vinst utan dess like. ”Rätten att duellera” debatterades i tidningar,  Studentförbundets representantskap såväl som på flera förbund- och distriktstämmor hos Moderata Ungdomsförbundet. Einar åtog sig ämnet med stor förståelse för dess komplexitet och natur. Han belyste relevansen av  ideologi för all samhällsdebatt, en aspekt lätt att glömma när man alltid försöker anpassa sin tankegång till de starka strömmarna av särintressen. Han försvarade sitt resonemang med naturrätten, som han såg som den grundläggande rättighetstanken bakom all nyliberal teori. Han såg den i tre delar:  liv, frihet och egendom.

”Dessa (…) utgör (inte endast) en symbios utan i själva verket är olika plan av samma frihet, av samma rättighet, kan de inte separeras och inte heller rangordnas annat än i tanken.”

Einar gjorde även flera tänkvärda inlägg i Svensk Linje, bland annat i nummer 2 från år 2005, där han skriver om EU och freden i Europa. Som vanligt när man läser Einars artiklar slås man av hans djupa historiska kunskaper, som kombinerat med en god analytisk förmåga och en smula humor, aldrig lämnade läsaren opåverkad:

”Så frågan är huruvida EU-projektet bidrar till fred eller inte. Lärdomen vi möjligtvis kan dra från Joseph II, Oscar II, Napoleon (allihopa), kung George och till och med Karl XII – och visst, släng in romarna där också – är väl snarast att när man försöker toppstyra det europeiska projektet leder det till krig och elände.

Ett gemensamt Europa, med öppna gränser, vilket ju har varit fallet under stora delar av historien, tenderar dock at skapa välstånd och mindre bråk. Något som kanske dagens fredarbetare borde reflektera över.”

Einar jobbade även tillsammans med Sven-Otto Littorin  på ett projekt som utmynnade i boken  The rise and decline of the swedish welfare state (1990). Boken, som trycktes i 30 000 exemplar, kom att översättas till flera språk och spridas i bland annat Tjeckien,  Rumänien, Ungern och Ryssland.  Tack vare  att  The International Society for Individual Liberty filmade den konferens de höll 1991,  kan vi här höra  den då 24-årige Einar tala om boken och dess innehåll,  och åter slås vi av den då unge mannens  briljanta analyser, självsäkerhet och goda formuleringsförmåga: http://www.youtube.com/watch?v=Aabhcw-AoAM

Einar kommer att vara saknad av flera generationer studentförbundare, samtidigt som vi är övertygade om att han genom sina texter kommer att leva  kvar som den liberala  förebild han var. I dag går dock våra tankar främst till Einars familj och hans nära vänner. Vi sörjer denna dag, men minns honom i ljus och glädje.


Presidiet, Fria Moderata Stundetförbundet

Detta inlägg har 9 kommentarer

  1. Jonas V

    En liten korrigering, Einar avled igår den 18/4. Annars en väldigt fint skriven runa

  2. Jacob Arfwedson

    Varmt tack för en magnifik hyllning.

  3. Marcus Lindquist

    Tack Einar! <3

  4. Kibombo

    Hur dog han!?

    1. Rolf E. Du Rietz

      Min son Einar avled plötsligt på väg från hemmet till en matbutik under eftermiddagen, Väderkvarnsgatan vid Vaksala Torg i Uppsala. Eftersom han var inbiten rökare utgick jag först från att dödsorsaken var en akut hjärtinfarkt. Dagen efter fann jag på dödsplatsen ett ännu halvfullt cigarettpaket, som han tydligen hade tappat eller slängt ifrån sig när det hände eller som möjligen hade fallit ur någon ficka under ambulanspersonalens återupplivningsförsök på platsen. Vid obduktionen framkom emellertid att den omedelbara dödsorsaken var cirkulationssvikt på grund av en pågående lunginflammation. Man konstaterade även hjärtförstoring samt spår av tidigare smärre hjärtinfarkter. Natten innan hade han varit på 50-årsfest i Stockholm. Lunginflammation hade han även haft något år tidigare. Han var astmatiker och allergiker och hade tydligen inget gott immunförsvar. Rökningen var för honom inte minst en livsstilsfråga, ja nästan en ideologifråga, som han inte ville kompromissa med. Mina minnesord om Einar efter jordfästningen i Rasbo finns tryckta i tidskriften TEXT, vol. 8, nr 3, s.182-5.

  5. Aftonbladet

    Infarkt enligt Cfact?

  6. Annika N

    Jag och Felix fick höra detta först i nyårshelgen 14/15 och vi vill visa vår aktning till Einar genom att tända ett ljus och beklaga sorgen till de närmaste i familjen…

  7. Suzanne

    Einar var en varm och inkännande människa och ville alltid hjälpa till.

  8. Rolf E. Du Rietz

    Jag instämmer helt i vännen Jacobs omdöme att förbundets minnesord över Einar utgör en “magnifik hyllning”. Jag vill uttrycka mina djupa tacksamhet till förbundet och den eller dem som utformat dessa minnesord. De har verkligen värmt och kommer alltid att värma mitt fadershjärta, vilket f.ö. naturligtvis även vännen Christian Gergils’ minnesord i SvD 29 april 2013 gjorde. Jag tänker på min döde son varje dag – på hans liv, hans öde, hans personlighet, och inte minst på den vackra resonans som han tycks ha väckt hos sina många vänner. Förvisso lever han vidare i våra minnen. Och min tacksamhet till alla ni som så storartat på skilda vis manifesterade er sorg och ert deltagande vid hans död – den tacksamheten är lika intensiv idag som den var den oförglömliga dagen i Rasbo för nu över sex år sedan.

Lämna ett svar till Suzanne Avbryt svar