Det är dags att införa marknadshyror nu

Ska kommunala bostadsbolag drivas som privata bostads-bolag? Ska hyror marknadsanpassas? I april ska regeringens utredare lägga fram förslag som kan innebära slutet för vad vi i dag kallar allmännytta.

Marknadshyror är lösningen, skriver Fredrick Federley (c) och Ulrik Franke, Fria moderata studentförbundet. Hyresgästföreningen smutskastar marknadshyror, regeringen duckar och liberala krafter lämnar walk over i debatten. Det är tragiskt, skriver de i dag.

Hyresgästföreningen driver sedan i höstas den påkostade kampanjen ”Hallå politiker”. Med hemsidor, affischer och utvändigt tapetserade tågvagnar belyser man ungdomars problem på bostadsmarknaden. Tyvärr är kampanjen lika mycket en smutskastning av den bästa lösningen – marknadshyror. Hittills tycks man ha varit framgångsrik: problemen diskuteras, men nästan alla liberala krafter lämnar walk over i debatten. I somras backade bostadsminister Mats Odell från sin marknadsvänliga position när han inte längre kunde skylla på EU, och i höstas backade moderaterna för att man inte orkade kämpa emot längre. Marknadshyrornas vänner lyser med sin frånvaro.

Det är tragiskt. De svenska borgerliga partierna köper vänsterns problemformuleringar, trots att marknadshyror vore gynnsamt för väldigt många. I Stockholm står just nu cirka 200 000 människor i bostadskö, samtidigt som antalet hyresrätter minskar. Är då lösningen mer av regleringar? Nej, faktum är att hyresrättens själva existens hotas av de regleringar som gör dem olönsamma, eftersom dessa driver på ombildningen till bostadsrätter. Med marknadshyror skulle hyres- och bostadsrätter i stället kunna samexistera och borgerliga politiker skulle kunna lägga ner sin ombildningshets.

Hyresgästföreningen rapporterade i höstas att andelen unga som har egen bostad har minskat jämfört med situationen för tio år sedan.
Nästan hälften av 20–27-åringarna bor hos föräldrar, med kompisar, i studentlägenheter eller i andra hand. Alla som varit i kontakt med Stockholms bostadsmarknad vet också att det handlas med svartkontrakt. Så ser det ut i bruksvärdes-regleringens land. Det finns inga skäl att skönmåla. Ändå säger Hyresgästföreningens ordförande Barbro Engman att hon ”inte för sitt liv” kan begripa varför den pågående statliga utredningen vill föreslå förändringar.

Det är lätt att förstå varför systemet fungerar så dåligt. Med reglerade hyror uppstår ett glapp mellan det satta priset och den verkliga betalningsviljan. Dessa extra tusenlappar blir kapitalbas för den svarta marknaden. Regleringsförespråkarna säger ofta att fri prissättning leder till att bara vissa har råd att bo på attraktiva platser, och att marknadshyror tvingar fram flyttningar med kort varsel. Samtidigt är den som får stå i bostadskö i åratal inte betjänt av att besittningsskyddet är gott i de få lukrativa förstahandskontrakten. Den som bor i en prisreglerad hyresrätt i Rinkeby eller Rosengård blir inte gladare av att få betala mer än marknadsmässig hyra, när den som bor i attraktiva innerstadsområden såsom Östermalm betalar en bråkdel av marknadspriset. Ungdomar och studenter är inte betjänta av dyra fullstandardlägenheter med treglasfönster och handikapp-anpassning i stället för billiga studentlyor i en vindskupa. Prisregleringen skapar köer och hämmar flexibiliteten på marknaden.

Hyresgästföreningen påstår sig vilja skydda hyresgästerna. Men effekten av att inte ses som en riktig kund är förödande. På en fri marknad är varje kund önskvärd. Där är diskriminering ekonomiskt irrationell: Den som väljer bort ungdomar, kvinnor eller invandrare tappar inkomster. Därför leder en oreglerad marknad till ett mer tolerant samhälle. Hyresregleringarna däremot gör kunden till någon man både kan ha och mista.
Det mest skrämmande exemplet på hur prisregleringarna leder till diskriminering är kanske det stora avslöjandet i januari 2005 av hur Malmö kommunala bostadsbolag, MKB, under minst tio års tid fört hemliga register över tusentals hyresgäster. I registret fanns de människor som man av ett eller annat skäl – utländsk bakgrund, fel umgängeskretsar, av-vikande utseende – inte ville ha som hyresgäster. Det straffade sig inte ekonomiskt, på den reglerade marknaden har man råd att låta fördomarna styra. Men när hörde vi senast talas om ett privat företag på marknaden som fört ett kundregister över människor de inte vill sälja till?

Många tror att problemen inskränker sig till Stockholm, men regleringarna snedvrider priserna överallt. Hyresfastigheter i medelstora svenska städer – Växjö, Kalmar, Oskarshamn med flera – är lukrativa investeringar för fondbolag som insett att de reglerade hyrorna ger möjlighet till stora vinster utanför storstäderna. Fondbolagen går hand i hand med Hyresgästföreningen i kampen för reglerade hyror och verkar inte skämmas över att vända marknadsekonomin ryggen för att få göra lite vinst på hyresgästernas bekostnad.

De politiker från höger till vänster som hyllar bruksvärdessystemet och säger sig stå på de svagas sida har knappast undersökt hur dagens system verkligen fungerar. För det kan väl inte vara så att den svarta marknaden, den kroniska bostadsbristen, diskrimineringen och de ungas svårigheter att komma in på bostadsmarknaden syns alltför dåligt för den som på morgonen blickar ut från riksdagens lägenheter i Gamla stan eller från en bekväm tjänstebostad i Sagerska palatset?

Fredrick Federley
riksdagsledamot (c)

Ulrik Franke
Förbundsordförande Fria moderata studentförbundet

Publicerad i expressen, GT, KVP

Leave a Reply