Trenden fortsätter – samtidigt som universiteten blir fler, så presterar de rekordmånga 300.000 studenterna allt sämre. Högskoleverket har släppt en ny rapport på temat. I pressmeddelandet till rapporten sägs att: “Under den senaste femårsperioden har prestationsgraden, det vill säga antalet avklarade poäng, minskat från 83 till 79 procent.”

Fler studenter läser på distans, ofta fristående kurser. Att färre klarar sina kurser och tar allt färre poäng betyder också att universiteten får lägre intäkter, då deras anslag är beroende av hur många poäng studenterna klarar av.

Skillnanden är stor mellan olika lärosäten. Medan nästan alla tar sina poäng vid exempelvis Karolinska Institutet och Chalmers, är den genomsnittliga prestationsgraden vid Högskolan på Gotland blott 55%.

Effekterna av ovanstående är inte svåra att se. Då universiteten och högskolorna är beroende av att studenterna tar sina poäng, för att få anslag, så riskeras förkunskapskraven och prestationskraven att sänkas. Detta kommer givetvis drabba de studenter som genomför en universitetsutbildning som har hållit allt för låg kvalitet. Arbetsgivarna kommer inte lita på att en universitetsutbildad person klarar sina uppgifter. Internationella företag riskerar att välja bort Sverige som investeringsland om bristen på kompetent arbetskraft är stor.

Vidare kommer färre internationella studenter att vilja läsa i Sverige om kvaliteten på utbildningen är låg.

Sverige bör, som på så många andra områden, låta marknaden styra i högre grad än politiska regleringar. Terminsavgifter är ett tydligt styrmedel, som gör att studenterna kommer kräva högre kvalitet på sina studier, då de ju investerar både pengar och tid i en utbildning. Att universiteten tvingas se sina studenter som kunder gör också att universiteten kommer att anstränga sig för att säkra att utbildningarna – och all relaterad infrastruktur såsom lokaler, campus och administration – håller hög klass.

Studieavgifter behöver inte vara höga. Stipendier kan dessutom ges till duktiga studenter som saknas finansiella resurser att själva finansiera sin utbildning.

Sverige har möjligheten att göra utbildning till en exportvara; genom världsledande forskning och utbildning kan vi attrahera världens främsta studenter och forskare. Men det är bara möjligt om politikernas detaljstyrning och regleringar minskar, och marknadens mångfald får råda i högre grad än i dag.