I boken Reinventing the Sacred beskriver Stuart Kauffman emergens som den förenande länken mellan vetenskap och religion (I motsats till exempelvis Richard Dawkins The God Delusion och Daniel C Dennetts Breaking the Spell).

Kauffmans tankar om emergens bör inte begränsas till religion, utan gör sig lika relevanta i framförallt ett annat område: ideologi, och då främst liberalism! Det är inte ofta som religion och liberalism så tydligt sitter i samma båt.

Om vetenskapens reduktionistiska ansats visar sig vara riktig, om alla förklarande pilar pekar nedåt och varje fenomen kan beskrivas av den som har förstått dess delkomponenter, så framstår genast universum som aningen mer deterministiskt och liberalismens funament som aningen svagare. Antag att man i vetenskapens framsteg når så långt att man kan förklara hur människor förhåller sig till sin natur, vad som gör dem lyckliga och vilka som beter sig hur. Det finns då ett starkt case för en centraliserad och auktoritär (kanske tillochmed ickemänsklig, artificiell) stat som maximerar allas ena förmåga till lycka (denna målfunktion brukar ironiskt nog ofta användas av liberaler som beskriver meningen med livet).

Om det å andra sidan är så att emergensen verkligen tillför någonting till vetenskapen och visar på en tidigare blind fläck i den metamodell som större delen av forskarvärlden tryggt vilar på, ser framtiden lite annorlunda ut. Emergens undergräver inte bara partikelfysikens plats som alla vetenskapers vetenskap, utan utmanar även samhällsvetenskapliga modeller av hur människor interagerar, handlar och eter sig. Under dessa omständigheter är liberalismens ansats, möjligen i sällskap med vissa fomrer av konservatism, otvivelaktligen ett starkare kort än alla typer av centraliserade och auktoritära statsbildningar.

Vad som är riktigt spännanade, är att dessa tankar på intet sätt är nya. De formulerades för många år sedan, i den österrikiska skolans ekonomiska tankebanor, och då kanske framför allt av Friedrich A Hayek, som skrev om problematiken i att aggregera all information på en marknad för att styra och fatta goda beslut. Hayek noterar att det dels vore tidsmässigt omöjligt att samla in, behandla och agera utifrån all information innan den var inaktuell, men han poängterade även att det skulle vara omöjligt att ens samla in all information. Vad Hayek talade om, var den tyusta kunskap som varje individ hade om förhållanden och omständiheter i just dennes omgivning, en beskrivning så god som någon av marknadens emergenta natur.