Så har då Lehman Brothers konkurrsat och den amerikanska staten har fått gå in och rädda försäkringsbolaget AIG. De amerikanska skattebetalarna har inget annat val än att ta emot och hoppas att kostanden per person inte är alltför hög.
Finansbolagen som tidigare gjort rejäla vinster befinner sig helt enkelt “up sheets creek withouth a paddel”. Men den mest intressanta frågan är förstås ifall den amerikanska staten verkligen bör rädda bolag från deras egen inkompetens och otur. Och om man nu skall rädda bolag, vilka kriterier skall användas i bedömningen över vilka som skall få stöd. Johan Norberg skriver om att banker inte skall räddas, men nyanserar sin ståndpunkt lite mera, vilket han även gjort tidigare. Att Fannie och Freddie Mac aldrig borde skapats är ganska uppenbart idag, men det är lite svårt att göra det ogjort. Sorgerligt nog är det nog omöjligt att låta alltför många finansbolag gå i konkurrs, i alla fall för en regering som inte är självsmordsbenägen. Att ge en rejäl smäll till alla medborgar med stora lån, dvs. medelklassen, är inte precis en valvinnare.
Men att bara rädda bolag är inte precis klokt. Moral Hazard är ett problem som inte bör underskattas, en stor del av problem vi har just nu beror just på det funnits ett system med privata vinster och socialiserade förluster. Därför bör alla kommande räddningsaktioner i möjligaste mån ruinera aktierägarna, ledningen och styrelsen för företagen. De företag som blivit räddade bör styckas och säljas så fort som möjligt, för att förhindra permanent statligt ägande.
Den finansiella sektorn är komplicerad och påverkar många liv. Det är inte helt lätt att bejaka lazzise-farie, men vi bör sträva efter det i möjligaste mån. Framförallt när avregleringarna är hotade. Ibland framstår det finansiella systemet som onödigt och slumpmässigt. Men utan ett system som hanterar risk, bedömer projekt och ger pengar till de näringar som bäst behöver det skulle det kapitalistiska systmet fungerar avsevärt sämre.
Vi behöver mera avregleringar för att förhindra att kriser likt dessa uppkommer. De bör dock ske något senare, då riskerna för en ekonomisk kollaps minskat. Att Ben Bernake är professor i nationalekonomi och doktorerade på en avhandling om den amerikanska depressionen är dock tillräckligt för att vi inte bör vara alltför oroliga.