Den gode Adam Cwejman har kommenterat mitt förra inlägg. Hans förklaring till varför vi inte har någon libertariansk kultur i Sverige är att vänstern, med Gramscis ord, har skaffat sig hegemoni över kulturen. Det finns helt enkelt inte något alternativ till vänstern, givet att man inte dras till den högborgerliga kulturen, med opera och teater. Nu är det förvisso inget som helst fel med den typen av kultur, men den har en viss fisförnäm arom, bäst beskriven av Henrik Drosin. Det är helt enkelt svårare att göra sin obligatoriska tonårsrevolt med Beethoven jämfört med Blutengel.

I USA har vi viss libertariansk kultur, med Ayn Rand, South Park skaparen Trey Park, Drew Carey och ett antal andra. Där är hegemonin bruten och unga människor som är attraherade av subkulturer får någon de kan identifiera sig själva med, som inte tillhör vänstern. För subkulturerna är höger, i all sin individualism, materialism och motstånd mot auktoriteter. Föraktet mot företag är ytterst ytligt och i högsta grad ologiskt, eftersom det inte finns någon egentlig skillnad mellan den lilla skiv- och klädbutiken och Coca Cola. I Sverige har entreprenören länge, efter LO:s hatkampanjer, sett som en utsugare istället för den arbritageletande hjälten som levererar de varor vi alla vill ha.

Det finns två anledningar till varför vänsterns kulturella hegemoni är viktig att bryta. För det första finns det, för oss redan övertygade liberaler, en enorm massa människor i Sverige som om de fick höra våra argument troligen skulle övertygas, eftersom de redan i viss mån lever som liberaler och tro på frihet. Det andra viktiga argumentet hänger ihop med det första och det är att de flesta av oss inte har samma politiska uppfattning hela vårat liv. Undertecknade gick med i LUF vid 16 års ålder och tillhörde då vänsternflygen som gillade stor offentlig sektor, men som tyckte att sossarna inte hade insett vilka det var som levererade. Men efter att ha läst en hel del, träffat människor med andra åsikter och köpt en hel del böcker ifrån Timbro ändrades åsikterna till att idag förespråka en betydligt mindre stat än idag.

Denna resan är inte unik, utan är något som de flesta svenska libertarianer och konservativa har genomgått, eftersom man i mellanmjölkens land sedan barnsben matas med att den offentliga sektorn är det som står mellan oss och barbariet.

Flera människor måste komma i kontakt med frihetens argument. Om vi lyckas bryta vänsterns hegemoni över kulturen kommer en kraft som sällan tidigare skådats att släppas lös.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=tr6ZFDwuyhE&feature=related]