Lärdomar från sandlådan?

  • Post author:
  • Post category:Bloggen

De senaste dagarna har debattvågorna i sandlådan gått höga. Styv kuling eller kanske storm råder och stämningarna piskas upp kring Israel och svensk pressfrihet.

Styv kuling råder?
Styv kuling råder?

Man kan snabbt konstatera att skvallerblaskan Aftonbladet nu, liksom ofta annars, inte skriver mycket värt att ta på allvar. Varför Israelerna är så upprörda är således svårt att förstå. Likaså kan konstateras att statsmakter och propagandamaskiner i Israel gått ut hårt och krävt än det ena än det andra utan att riktigt förstå frågan. Även om Aftonbladet skulle ha tokigt fel i sak är det givetvis ingenting en svensk regering kan eller bör lägga sig i.

En intressant frågeställning som dyker upp i efterdyningarna av denna mediastorm, liksom efter stormen kring teckningarna av profeten Mohammed, är dock vilket ansvar som kan ställas på enskild massmedia. DN och SvD rapporterar att många Israeler manifesterar sitt missnöje med en IKEA-bojkott. IKEA som inte har något med själva sakfrågan att göra lider alltså skada av de dumheter Aftonbladet rapar ur sig.

Man kan med rätta fundera över vilket ansvar Aftonbladet bör ta för detta. Ska en tidning kunna skriva vad som helst med vilka konsekvenser som helst utan att själva behöva stå till svars? Och om inte, var ska gränsen dras och varför? Vänder man på kakan så kan man likaså fråga sig om en tidning ska behöva stå till svars för hur enskilda människor uppfattar det som skrivs. En springande punkt blir således att försöka avgöra någon form av uppsåt vid publicering och vad man borde kunna förvänta sig att en ansvarig utgivare ska räkna med vid en publicering.

Då undertecknad inte är mer skolan i juridik än vad den juridiska översiktskursen ger så överlåts dylika jurdidiska resonemang med varm hand till andra bättre lämpade.

Likväl är frågan inte så komplicerad på ett principiellt plan. Yttrandefriheten skall gälla och vara total. Vi måste försvara rätten för även knäppskallar och antisemiter att få uttrycka sina osmakliga åsikter ifall vi inte vill att alla uttalanden skall riskeras bli censurerade.  Johan Ingerö sätter fingret på hur Aftonbladet lyckades tajma sin galna artikel med att Israel fått en ny, ovanligt hökaktig regering som tar i så de spricker så fort de anser sig kränkta. Men oavsett hur högt de skriker skall de inte få en ursäkt av Sveriges regering, det är inte statens uppgift att kommentera hur enskilda skribenter uttrycker. Man kan retoriskt fråga sig om nu svenska staten skall be om ursäkt för Aftonbladets galna artiklar, blir de då tvungna att be om ursäkt för galenskaperna som står i Info-14 eller Radio Islam? Det är således främst dags för Isralerna att inse att yttrandefriheten gäller även för idioter och för Aftonbladet att inse att det kanske inte är så lämpligt att publicera hörsägnen och smutskastningar utan fakta.