Las, las, slashas

LUF:s någorlunda nyvalda ordförande Adam Cwejman tar ton mot LAS i en uppfriskande folkpartistisk uppgörelse med det egna politiska arvet. Det är ju fortfarande så att folk inom partiet i övrigt är så starka Las-förespråkare att man skryter om införandet av lagen på sin officiella hemsida. Anställningstrygghet heter det. Fint ord. Ful verklighet.

Det finns i grunden två olika förklaringsmetoder till den utbredda arbetslösheten. Antingen har man en i grunden negativ syn på människan i allmänhet och ungdomsgenerationen i synnerhet och ackrediterar arbetslösheten hos subpopulationen blott och bart till bristande motivation och allmän lättja. Alternativt anar man att det finns ett systematiskt fel någonstans i den välfärdsstat som är byggd för en generation och en partitillhörighet som de flesta av oss aldrig kommer att tillhöra.

LO:s avtalssekreterare Per Bardh tvingas på sitt eget trubadurvis skalda fram en annan sanning än den som möter oss ungdomar. I Bardhs värld är det naturligtvis inte Las det är fel på ty Las innehåller ju ett regelverk som möjliggör avsteg från sist-in-först-ut-principen. Det viktiga, säger Bardh, är “att avstegen ska ska/…/ förhandlas med facket”.  Jaha ja, det låter ju viktigt för någon som är avtalssekreterare på LO men knappast för någon annan individ på detta sorgsamma sosseklot. Varför, frågar man sig, och får ett klassiskt sossesvar: “På så sätt tar också den fackliga organisationen ansvar för företaget när det varslas personal.” Ansvarstagande. Fint ord. Ful verklighet.

Fackets ansvarstagande handlar naturligtvis bara om att försöka kringgå marknaden för att vinna fördelar för de egna medlemmarna. “LO förbundens medlemmar är bärare av en idé – en tanke om att det lönar sig att driva frågor tillsammans. 1,6 miljoner medlemmar kan inte ha fel.” Visst blir det förvisso lite underligt när det bäst passande ordet för att beskriva vad LO arbetar för vore privilegier, av just ett sådant slag som de förhatliga Du Rietz och Hamilton har använt för att förslava helyllekarlarna Svensson och Gunnarsson. Så när Bardh sjunger om ansvarstagande, menar han inte ansvar för de arbetslösa ungdomarna, de som aldrig ens har haft en anställning och inte är berättigade till A-kassa. Han ser bara om sitt eget hus – och gillar vad han ser. När han hotas av låglönefolk som vill bygga ett bättre samhälle ropar han blott Go home. Och det funkar. 1,6 miljoner bigotta sunkskallar kan ju som sagt inte ha fel. Inte ens i ett borgerligt Sverige.

När nu till och med FP verkar göra upp med delar av sin mörka nutidshistoria är tiden mogen att kicka ut ytterligare några unkna rester av den socialdemokratiska förtrycksapparaten. Las är inte en del av den svenska modellen, som stipulerade att arbetsgivare och arbetstagare skulle göra upp om arbetsmarknadens villkor utan statlig inblandning. Las är en avvikelse från den svenska modellen. Låt inte sossarna och LO fortsätta kela med problemformuleringsprivilegiet. Låt istället Cwejman vara en ledstjärna som förbisprungna moderata politiker kan ta sikte på i den trångsynta dimma som kallas socialkonservatism.

Leave a Reply