Nu får de väl ändå ge sig…

Nu får de väl ändå ge sig…

I dag nås vi av beskedet att Martin Schulz, EU-parlamentets talman, vill hemlighålla omröstningen om EUs framtidsbudget. Detta därför att han fruktar att parlamentsledamöterna inte kommer våga rösta för en höjning, eftersom det skulle öka risken att de inte blir omvalda. Nu minns jag inte riktigt samhällskunskapen på högstadiet, men jag har för mig – kan ha fel! – att en av demokratins grundpelare var ansvarsutkrävande. Att man röstar in politiker i ett parlament, sedan tittar man på vad de gjort, och så röstas de som gjort ett dålig jobb, det vill säga röstat mot folkmajoriteten, ut till förmån för andra personer eller partier väljarna hoppas kan göra ett bättre arbete.

I fall det nu är så att jag minns rätt, och jag tycker ovanstående låter rimligt, så tycks det märkligt att väljarna inte skall få se hur deras ledamöter röstar? Det tycks avsevärt mycket svårare att utkräva ansvar i fall röstning, motioner, uttalande med mera hålls hemligt?

Dessutom kom det häromdagen uppgifter om att parlamentet skall spendera upp till 20 miljoner kronor på att övervaka EU-skeptiska rörelser inför valet nästa år, för att kväsa de Europa-skeptiska rösterna, som det kallas. Då kan det vara på sin plats att åter klargöra att vi som är EU-skeptiska ingalunda är skeptiska mot Europa. Dessvärre tillåts inte de rösterna att komma till tals inom de etablerade partierna, varken till höger eller vänster utan har sin enda röst i Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Med reservation för enstaka dödsrosslingar från fackligt anknutna socialdemokrater. I bland annat Storbritannien och Tjeckien finns goda liberalkonservativa röster som fångar upp dessa strömningar, och det kan antas att det främst är i länder som dit insatserna skall riktas.

Det är fruktansvärt tröttsamt att verka för att EU skall besinna sin maktbesatt, syna sina katastrofala misstag med euron och omfamna subsidiaritetsprincipen som säger att inget beslut skall fattas på en högre nivå än nödvändigt. I stället avfärdas EU-kritiken som orealistisk och klumpas ihop med främlings- eller marknadsfientlighet, när den inte har något med det att göra. Men ohederligheten går hand i hand med klappen på huvudet som säger att vi måste rädda banker, euro och statsbankrutta nationer.

En annan intressant sak jag minns från högstadiets samhällskunskapslektion är att demokratin måste erövras av varje generation. Trist att försöken att göra så motarbetas så förbannat.

Leave a Reply