Om den solidariska bostadsplaneringen

Bostadspolitik är av naturliga skäl ett ständigt aktuellt ämne. Få val är så viktiga i livet som valet av bostad. Det håller alla i debatten med om och det är även anledningen till att de olika parterna tycker att just de ska få bestämma hur bostadss

ituationen ska se ut. Hyresgästföreningens Barbro Engman gick på måndagens DN Debatt (8/9) till attack mot såväl regeringens bostadsutredning under Michaël Koch som det av Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) föreslagna så kallade Tredje alternativet.

Engmans artikel är en elegant uppvisning i konsten att medvetet förbise sådant som inte syns. Hon ser inte hur de av Hyresgästföreningen framförhandlade hyrestaken begränsar alla incitament för nybyggnationer. Däremot ser hon hur 50~000 låginkomsttagare som för tillfället bor i storstädernas kraftigt subventionerade innerstadshyresrätter får höjda hyror och därmed eventuellt måste flytta. Hyresgästföreningen anser att en fattig student som undertecknad skall ha samma möjlighet att nyttja en lägenhet på Strandvägen som den mest bemedlade VD, och därtill att förortsfamiljernas höga relativhyror skall bekosta min lyxiga utsikt. Jag håller absolut inte med. Det gjorde för övrigt inte heller Moderata samlingspartiet, ända tills den bostadspolitiska kursomläggningen för ett år sedan aviserades av Lars Lindblad, partiets gruppledare i riksdagen.

Att såväl Hyresgästföreningen som regeringen anser skråstyrd planekonomi vara den fria marknaden överlägsen är måhända föga förvånande. Det är just deras maktprivilegier som därmed bibehålls. Men Hyresgästföreningen vill gå betydligt längre än den borgerliga regeringen. Med den förment självklara utgångspunkten att boende är en kollektiv rättighet som samhället på klassiskt socialistiskt manér skall tillhandahålla – genom regleringar, offentliga bolag och rikligt med centralbyråkrater – vill Hyresgästföreningen låta bygga sin bostadsutopi där hyresrätter skall vara åtråvärda.

Lobbyorganisationens resonemang har dock sina påtagliga brister. Inte bara är unga idag generellt mer positivt inställda till marknadsekonomiska lösningar på områden som rör deras vardagliga liv. Därtill kommer även att den svarta marknad som är det krassa resultatet av Hyresgästföreningens lobbyism skapar en osäkerhet och orättvisa främst för de studenter, unga och invandrare som står utanför bostadsetablissemanget. Även för den egna organisationen är det ett logiskt felslut. Det är rimligtvis det ständiga kravet på stramare reglering som minskar antalet hyresrätter och därmed förklarar Hyresgästföreningens egna medlemstapp.

Det främsta verktyget för att göra slut på bostadsbristen är införandet av en marknadsekonomisk lösning. Därigenom skulle förortsbor slippa betala för innerstadsbornas vackra utsikt, den svarta marknaden skulle kraftigt motverkas och det skulle bli ekonomiskt lönsamt att omdana vindar, källare och andra utrymmen till bostäder. Rättvisa, ökad rättssäkerhet och ett större och mer varierat utbud med lägre hyror blir då följden. Det är djupt tragiskt att ingen av makthavarna på området slåss för de idealen istället för att bara slå vakt om gamla privilegier.

Petrus Boström, förbundsordförande för Fria Moderata Studentförbundet

Publicerad i EnköpingsPosten mfl.

Leave a Reply