“Rysslands nationaldag goes gay”, det låter rätt kul, eller hur? Ryska flaggor bredvid regnbågsflaggor, vodka och shashlik, ryska schlagers och väna slaviska gossar utan tröja. Det var ungefär det som hände också (okej, det där med nakna överkroppar kanske ligger mest i skribentens fantasi), när undertecknad och vår ordförande Victoria Nilsson i all hast beslutade oss för att ansluta till en fredlig och, skulle det visa sig, mycket angenäm manifestation utanför den ryska ambassadens gallerstaket på onsdagkvällen, som också var Rysslands dag (innan 1997 med det omöjliga namnet “Ryska SFSR:s deklaration till självstyre-dagen”).
Det grillades och dracks vin och det hela var verkligen väldigt trevligt, trots den lite väl långa kampsången som hade skrivits av kvällen arrangörer. Vi blev för övrigt glatt överraskade när vi förstod att arrangören hade dragit ihop det hela själv – det var ingen organisation eller förening, utan en rent spontan protest.
Men trots att kvällen må ha varit angenäm så får de höga gallren som omger den ryska ambassaden på Gjörwellsgatan på Kungsholmen illustrera skiljelinjen mellan vår frihet och avsaknaden av rysk frihet, i synnerhet i denna stund. Picknicken, manifestationen, protesten, kalla det vad ni vill, anordnades till följd av att den ryska Duman i dagarna har klubbat igenom en frihetsbegränsande åtgärd genom en lag som förbjuder vad regimen kallar för “propaganda för icke-traditionella sexuella relationer”.
Den här trenden, som började i S:t Petersburg förra året och nu har spridit sig till hela Ryssland och även Ukraina, är högst oroväckande. Lagstiftningen innebär i praktiken att det blir helt förbjudet att sprida information och väcka opinion om homo- bi- och transsexuellas rättigheter och situation i samhället. Till och med att informera om att bögar, flator och transor existerar kan mycket väl omfattas av lagen. Det är en oerhört allvarlig yttrandefrihetsinskränkning, som kommer att slå mycket hårt mot individer i Ryssland. Den fantasifulle läsaren kan mycket väl inbilla sig vilka konsekvenser en dylik lag kommer få.
Den protest som samlade ungefär 60 personer och en bebis på gräsmattan i Marieberg kanske inte har så mycket genomslag i Ryssland. Det vi kan hoppas är att någon av våra bröder eller systrar i öst kan ha sett bilder på Facebook eller att vetskapen om att det finns personer som bryr sig här i Sverige, på något sätt kan nå ut till våra frihetsberövade syskon. Jag känner i vart fall att medan jag i frihet kan sitta framför en regnbågsflagga och fira Rysslands dag i Stockholm, så reser det sig en ny järnridå mellan mig och mina ryska syskon, en järnridå som inte manifesterar sig som en mur genom en stad, utan som en mur genom folks hjärnor. Vi är fria att älska, att vara högljudda, att manifestera och protestera. De ryska bögarna och flatorna lever under Putins skugga, med hotet om fängelse och orättvisa rättsprocesser hängande över sig.
Så medan vi sitter där utanför gallergrindarna, så finns det en annan verklighet som trots allt kopplar direkt till att vi är där, själva orsaken till att vi befinner oss där. Låt oss hoppas att ryska frihetsvänner på något sätt kan vända trenden, att friheten kan komma till Ryssland lika väl som till oss. Och under tiden, låt oss göra vad vi kan för att ingjuta dem hopp.
Christoffer Aav
FMS Stockholm