Om utbildning är en investering för individen borde den väl inte betalas kollektivt, studenter studerar på andras bekostnad menar Petrus Boström, viceordförande för Fria Moderata Studentförbundet.

Niklas Strand och Linn Wegemo, vänsterpartiet i Umeå, talar sig varma för två ting i sin debattartikel om studiemedel (VF 21/7). Det ena är åsikten att utbildning är en investering och det andra är att denna investering i ännu större utsträckning ska betalas kollektivt.

Gällande åsikten att utbildning är – eller, rättare sagt, borde vara – en investering tycks alltså ett blocköverskridande konsensus råda. Men i realiteten är kollektivisterna aldrig benägna att på allvar försvara den åsikten i praktiken. Istället har kopplingen mellan utbildning och dess avkastning suddats ut. Det är fullt möjligt och väldigt vanligt att studenter ströläser kurser i ämnen som har föga eller ingen återverkning på individens framtida produktivitet.

Samtidigt är löneutvecklingen och arbetslösheten för akademiker av sådan natur att det inte lönar sig att studera tunga ämnen. När universitetsutbildade inte får nämnvärt högre lön än de som inte genomgått någon högre utbildning, finns inga incitament för att radera fem års intäkter från livslönen.

Studenter studerar på andras bekostnad, ett faktum som Strand och Wegemo alltså varmt välkomnar. Frågan är om det är rimligt att den nattskiftsarbetande undersköterskan verkligen ska tvingas lägga en ännu större del av sin lön på andra människors studier i exempelvis ”fjällandskapets framväxt” vid Mitthögskolan.

Just eftersom utbildning är en investering bör den som kommer att få njuta av den framtida avkastningen även vara den som står för själva investeringen. En avreglering av studielånemarknaden vore studenterna mer behjälplig än tröttsamma rop på ökad tvångsfinansiering.

Petrus Boström
viceordförande för Fria Moderata Studentförbundet

Publicerad i Västerbottens Folkblad den 4 augusti 2007 och i Västerbottens-Kuriren den 6 augusti 2007.