Det finns några saker som kan ge en hopp om de svenska politikerna, trots deras välfärdskramande och integritetshatande. I dagens sydsvenskan kan man läsa om att några borgerliga politiker faktiskt överväger att satsa på försvaret igen. Anledningen är förstås Georgien, vilket undertecknande skrivit om i b.la. VT. I senaste försvarsberednigen beskrevs just Rysslands förhållande till sina mindre grannar som ett lackmusttest som svenska försvaret måste ta hänsyn till och eftersom de ryska stridsvagnarna fortfarande är kvar på Georgiskt territorium måste även en pacifist och tomhylsa förstå hur det testet har utfallit.

Ryssland idag är inte sovjet, och ser inte ut att bli det på ett tag i alla fall. Deras ekonomi är helt beroende av exporten av gas och olja, befolkningen sjunker för varje år på grund av dålig folkhälsa och lågt barnafödande och viss opposition finns det mot Putin, i alla fall mera än mot Bresjnev. Men med hela gotland oförsvarat och en planerade gasledning, som inte bara verkar ha potentiall till att förstöra det sista som finns kvar av liv i Östersjön, men som även erbjuder goda möjligheter till signal- och sonarspaning, är det bäst att ta det säkra före det osäkra.

De svenska regementena har i alldels för stor utsträckning påverkats av lokalpolitik. Om de skall läggas ner eller inte har oftare handlat om hur den lokala arbetsmarknanden ser ut och inte om deras placering är strategisk eller om regementet har den bästa kompetesen för att utbilda de värnpliktiga. Men nu finns det så få regementen kvar, i många vapenslag endast ett, att mera neddgraningar riskerar att totalt förinta den kvarstående kompetensen. Vilket i sin tur gör det nästintill omöjligt för Sverige att genomföra en storskalig upprustning om det skulle behövas i en mera osäker framtid. För historien har ju en sorgerlig tendens att upprepa sig själv.

Försvaret är inte vilken budgetpost som helst. Givetvis skall alla skattepengar användas så effektivit som möjligt och försvaret skulle troligen må bättre om de kunde bli av med massa äldre kaptener och majorer. Men beskyddet av medborgarna är statens viktigaste uppgift, det måste även den mest sparsamme finansministern inse. Förhoppningsvis kommer herr Borg att inse att det måste satsas några kronor på den svenska Borgen.