Häromdagen skrev Marie-Louise Danielsson-Tham, professor i livsmedelshygien, på DN-debatt till försvar för tillsatser i maten. Hon menade att utan de så föraktade E-tillsatserna skulle många matvaror som idag är helt säkra kunna bli potentiellt livsfarliga.  Ett utmärkt inlägg i tider då flera människor raljerar över hur syntetisk vår mat är, och försöker tjäna en hacka på att erbjuda detox och andra häxkurer.

Jag reagerade dock på en annan del, nämligen den om köttinnehållet i korvar. En absurd fråga kanske, framförallt för de som tagit del av den statliga propaganda på området (tack SvDs ledarblogg!) men ändå intressant. Ju högre andel

kött i korven, dessto dyrare blir den. Om staten reglerar hur mycket kött det minst skall finnas kommer de i princip sätta ett prisgolv för varan.  Effekten blir att de som inte är så petiga med vad deras mat innehåller tvingas betala mera för att maten skall uppfylla någon annans norm.

Om man väljer att flyga Ryan Airs ekonomiklass istället för SAS första klass till London får man onekligen en tråkigare resa, med sämre mat, mindre benutrymme och man hamnar på Standstedt istället för Heathrow. Men för studenter och andra låginkomsttagare är det faktiskt viktigast att man får komma till London överhuvudtaget, tråkig resa eller inte. Om man förbjud lågprisflyg skulle man inte drabba någon som gillar första klass, de skulle kunna ha valt det ändå. Men man kommer att ha förhindrat många låginkomsttagare att konsumera en vara som de skulle ha uppskattat.

Som exempel kan jag erkänna att jag värdesätter god mat väldigt högt, även när det kommer till djurrättsstandard. Så jag köper aldrig Euroshopper eller dansk fläskfilé, men det är mitt val, baserat på mina preferenser. Att förbjuda varor eller reglera en ministandard är endast ett sätt att underkänna människors förnuft. Något att tänka på, såfort man hör folk oja sig över vatten i kyckling eller något annat.