Högre utbildning lönar sig extremt dåligt i Sverige. Det är den oroväckande slutsatsen av OECD:s årliga rapport om högre utbildning. Rapporten Education at a Glance 2007 är en faktaspäckad genomgång av OECD-ländernas system för högre utbildning. Ur den framgår att en svensk med akademisk utbildning bara höjer sin inkomst med mellan 8 och 9 procent jämfört med någon som saknar högre utbildning. Bland elva jämförda OECD-länder är det bara Danmark som är sämre. I Ungern tjänar universitetsutbildade män drygt 22 procent mer än sina outbildade landsmän och i Storbritannien ökar kvinnor sina löner med nästan 20 procent genom en akademisk examen.

Den dåliga lönsamheten för den som under många års studietid skuldsätter sig och förlorar arbetsinkomster är ett problem. Det anses allmänt att tillgången till välutbildad arbetskraft är en nyckelfråga för att upprätthålla tillväxt och välstånd i en modern ekonomi. Med de dåliga incitament som svenska studenter erbjuds är det svårt att se hur vi i framtiden ska kunna säkra denna kompetens.

Än mer bekymmersamt blir det när man läser avsnittet om lönsamhet tillsammans med avsnittet om prestationsgrad. Ytterligare ett illavarslande resultat är nämligen att svenska studenter är extremt dåliga på att avsluta sin utbildning och ta examen. I Sverige är det bara 61 procent av alla studenter som faktiskt tar examen. Genomsnittet i OECD är 70 procent – endast Grekland och Nya Zeeland placerar sig efter Sverige i examensligan.

Den fråga man oundvikligen ställer sig är naturligtvis om det finns ett samband mellan den låga svenska avkastningen på utbildning och svenska studenters synbara oförmåga att avsluta sina studier. Högskoleminister Lars Leijonborg observerade i somras att svenska studenter tar alltför lång tid på sig att ta examen. Hans recept för att lösa problemet var en riktad examenspremie till de som tar sin examen inom stipulerad tid. OECD:s rapport antyder dock att problemet kanske egentligen är ett annat och kräver mer genomgripande strukturella förändringar.

För att på sikt säkerställa att begåvade människor väljer att utbilda sig inom ämnesområden som arbetsmarknaden efterfrågar räcker det inte med några tusenlappar i engångsbidrag vid examen. Vad som krävs är en tydligare koppling mellan efterfrågade utbildningar, anställningsbarhet i näringslivet och löner som skapar goda incitament. En pusselbit i den ekvationen är att slopa den progressiva skatten. Det nuvarande systemet, där högre inkomster beskattas hårdare än lägre är inget annat än en straffskatt på initiativkraft, begåvning och hårt arbete.

En annan pusselbit är att i högre utsträckning göra utbildning till en investering för den enskilde. Om varje student själv fick förhandla med sin bank om de ekonomiska villkoren för studielån så skulle synen på utbildning drastiskt förändras. Dels skulle det ge incitament att klara av studierna på utsatt tid, dels skulle det låta studenten göra ett mer informerat utbildningsval och öka matchningen mot arbetsmarknadens behov. Därmed skulle också fler studenter få möjlighet att efter examen arbeta med det de utbildats för och den genomsnittliga avkastningen på akademisk utbildning skulle öka.

Ulrik Franke
Förbundsordförande, Fria Moderata Studentförbundet

Publicerad i b.la Västerbottens Kuriren