I Norrbottens-Kuriren om utbildningssystemet

Vice ordförande Alexandra Ivanov skriver i dag i Norrbottens-Kuriren om bristen på konkurrenskraft i utbildningssystemet och den dåliga kvaliteten på utbildningen.

 

Förra veckan kom antagningsbeskedet till de 357.893 personer som till hösten sökt till den svenska högskolan. En ny fas i livet står runt hörnet för hundratusentals unga som snart ska påbörja sin högre utbildning.

Tyvärr visar siffror från Svenskt Näringslivs rapport Högskolekvalitet 2012 att drygt 150.000, eller 42 procent, av dessa inte kommer att hitta ett kvalificerat arbete efter fullgjord grundutbildning.

Vår högskola är finansierad av skattemedel och problemet kan inte tillskrivas resursbrister. Sverige är ett av de länder som i förhållande till BNP lägger mest på högre utbildning, cirka 38 miljarder årligen. I stället pekar mycket på att det finns stora skillnader mellan vilka utbildningar studenter väljer och vilka utbildningar som leder till jobb.

En tendens är att program eller kurser som ger enkla högskolepoäng premieras då dessa i sin tur berättigar till studiemedel. Detta tyder på att studenter inte ser sin utbildning som den investering den är. Vilket kan te sig märkligt då svenska studenter har, trots den avgiftsfria högskolan, bland de högsta studieskulderna bland OECD-länderna.

Vidare har både högskola och studenter tappat fokus på vad en kvalitativ utbildning är. Vi har i dag en mentalitet där utbildningar likställs efter egenvärdet av en examen, oberoende av dess karaktär. Dock vittnar statistiken om något annat: siffror från 2010 visar att 94 procent av dem som studerade byggteknik vid Karlstads universitet fick ett kvalificerat arbete jämfört med 13 procent av de som studerade historisk filosofi vid Göteborgs universitet. Detta sagt, vissa individer kan välja och med stor framgång läsa ett program som historisk filosofi men det bör vara ett val som innan noga avvägs med perspektivet på just en långvarig investering för framtiden.

System som byggs uppifrån tenderar att överse hur vi som individer passar in samt vad verkligheten faktiskt efterfrågar. Vi behöver en högskola med en tydlig incitamentsstruktur där studenter fokuserar mer på kvalité än vilka utbildningar som är roliga eller ger lätta högskolepoäng.

Likaså behöver vi ett utbildningsväsende som inte verkar likt en isolerad akademisk ö utan med förståelse för vad som gör studenter relevanta för den faktiska arbetsmarknaden samt i större utsträckning samarbetar med näringslivet.

Det är inte hållbart i vår alltmer globaliserade och konkurrensutsatta värld att slussa generation efter generation in i ett system där arbetslivserfarenhet ersätts av enorma studieskulder och humankapital går förlorat. Att reformförslag ännu inte kommit från regeringen kan ifrågasättas, en fungerande högskola bör om något vara en del av arbetslinjen.

Alexandra Ivanov