Regeringen beslutade 17 november att titeln Universitetskansler ska ersättas av ännu en generaldirektör. Ansvarig för förändringen är socialdemokraten Helene Hellmark Knutsson, minister för högre utbildning och forskning. Syftet enligt regeringen är att markera rollen som ”chef för en myndighet vars huvudsakliga uppgift är tillsyn, uppföljning och kvalitetssäkring av universitet och högskolor”. Hur detta skulle framgå av titeln generaldirektör är knappast tydligt – om detta är syftet borde titeln således vara Tillsyn-och-uppföljning-och-kvalitetssäkring-av- universitet-och-högskolor-myndighetschef. I annat fall är titeln Universitetskansler de facto tydligare kopplat till arbetsområdet än titeln generaldirektör.
Konformitet är däremot inget nytt inom socialistisk politik. Socialdemokraterna har en lång tradition av att göra allting tråkigt, som när partiet år 1974 ersatte den historiska ceremonin Riksdagens högtidliga öppnande med ett intetsägande riksmötets öppnande. Andra exempel är miljonprogrammets avskalade och uniforma höghusestetik, eller varför inte Konsums Blåvitt- sortiment som skulle bespara svenskarna från kommersiell mångfald och valfriheten det innebär.
Titeländringen kan uppfattas som en perifer detalj och irrelevant i jämförelse med övriga beslut regeringen tar men förändringen är ett uttryck för en gammaldags socialdemokratisk politik i syfte att utrota alternativ och göra allt likadant. I det här fallet inskränks den fria akademins viktiga särställning ytterligare, genom att tvinga in den i övrig statsförvaltning. Snarare vore det önskvärt att markera universitet och högskolor tydligare genom att ge de enskilda lärosätena större frihet att utforma sin verksamhet. Att signalera att akademin ska ställa in sig i ledet och styras som andra myndigheter bör därför inte vara vägen framåt.
Statens legitimitet och förmåga att agera effektivt grundar sig i medborgarnas förtroende till densamma – utan förtroende förlorar staten sin legitimitet. Sverige räknas till en av världens äldsta statsbildningar, efter en unik organisk framväxt. Detta har byggt en stabilitet som grundat den statsförvaltning vi känner igen i dag, vilket vi inte har råd att ta för givet. Förtroende tar lång tid att bygga upp men kan snabbt raseras.
Ännu en gång knackar det kommunalgrå DDR-Sverige på dörren där offentlig förvaltning ska präglas av likriktning. Samtidigt som den högre utbildningen i Sverige tacklas med reella problem tycks fullkomligt onödiga förändringar i fernissa vara prioriterat på regeringskansliets agenda. Det här är en omodern politik, ovärdig föregångslandet Sverige.
Johan Eriksson,
viceordförande
Sten Storgärds,
viceordförande