”Sverige kan lära av Storbritannien”

Anders Wijkman med flera skriver på DN Debatt 2 mars att Sverige inte bör följa Storbritanniens och David Camerons EU-skeptiska linje, utan i stället sikta på att göra ett ”fördjupat EU-bygge” så bra som möjligt. De menar dock att detta inte är möjligt om inte partierna tydliggör sin ställning inför EU-valet nästa sommar.¨, skriver Henrik Hall i Fria Moderata Studentförbundet.

Att de politiska partierna brister i sin kommunikation kring vad som egentligen sker i Europaparlamentet, på ministerrådsmöten och vad de faktiskt vill med EU-samarbetet är de inte ensamma om att tycka. Mellan raderna i debattartikeln kan det dock utläsas att vad som egentligen menas med ett fördjupat EU-samarbete är ett federalt samarbete av det snitt som EU:s fäder tänkte sig att unionen skulle utvecklas in i. Den ”vision och styrka” man menar att det federala målet gett EU-samarbetet är en fin omskrivning för antidemokratiska och maktcentrerande tendenser hos apparaten i Bryssel.

Camerons motvilja mot att ingå i den politiska union som planeras av främst Tyskland och Frankrike, och som de statsfinansiella korthusen i Europa – Grekland, Spanien och Italien – kommer se sig tvingade att ingå i, är i sak god. Det är på grund av en rad grova felbedömningar och politisk naivitet som vi har hamnat i den kris i vilken EU och euron är centrum för. Att tro att det går att demokratisera EU utan att minska dess omfång är lika naivt. Så länge unionen fortsätter växa, kommer den växa snabbare än vad folken i Europa kan hinna med att kontrollera. Väljarna har inte, och kan inte förväntas ha, samma kontakt med EU som med sina egna parlament, eller samma kunskap om hur EU styrs.

De länder där man snabbt kunnat ta ansvar för krisen – i Lettland, i Polen, på Island – har återhämtningen gått betydligt snabbare än i de länder där europeiska politiker tänkt att den finansielle missbrukaren inte kan sluta tvärt, utan långsamt måste vänjas av, en Bloody Mary eller avskrivet ”lån” i taget.

Därför bör Camerons hot att lämna unionen för ett mer minimalistiskt alternativ hyllas. Allt för länge har Sverige och många andra länder utan större protester gått med på ständig maktförskjutning. Eurozonens länder har varit allt för slapphänta i sin kontroll av medlemsstaterna, både vid till exempel Greklands intåg och när Tyskland och Frankrike struntade i budgetreglerna.

Det EU mest behöver just nu är inte något av författarnas förslag, utan i stället en rejäl andningspaus och diskussion av vad som egentligen bör göras för Europa. Det gäller inte bara för Sveriges del, utan även de stora drakarna. Vissa länder bör tvingas i bankrutt, därför att de är ändå bortom all räddning. Euron måste göras om radikalt, och helst erkännas som det misslyckande den är. Politisk prestige och elitistisk envishet har länge stått i vägen för detta, men förhoppningsvis kan det faktum att Cameron och Storbritannien börjar sätta ned foten vara början på ett sådant arbete.

Henrik Hall, vice ordförande Fria Moderata Studentförbundet