“Total idéstagnation hos vänstern”

  • Post author:
  • Post category:Press

Replik i SvD Brännpunkt på Gabriel Wikströms debbattartikel. Se även slutreplik.

Vittnar om total idéstagnation hos vänstern

 21 juli 2011 kl 16:08, uppdaterad: 22 juli 2011 kl 13:55

REPLIK | VÄLFÄRDSRÅDET

Gabriel Wikström, ordförandekandidat till SSU, kräver på Brännpunkt 20/7 att fackförbundet Kommunal lämnar regeringens välfärdsutvecklingsråd. Övervikten av privata vård- och omsorgsföretag i rådet har enligt Wikström resulterat i ett allt för starkt förespråkande av marknadslösningar och vinstintressen. Men är det bästa verkligen att ställa sig utanför diskussionen?

Att företag och liberaler av olika nyanser förespråkar marknadslösningar över statliga diton kan knappast komma som en överraskning. För många är inte problemet att privata företag släpps in att konkurrera med offentliga verksamheter, utan snarare att offentliga tillåts på marknader där de privata redan hade kunnat verka klanderfritt. Marknaden för vård och omsorg är ett exempel.

Sverige har, med sin ökande andel äldre i befolkningen, ett snabbt växande vårdbehov. Det kommer att vara upp till väljarna att besluta om vilken lösning man ser som den mest samhällsekonomiskt effektiva. En seriös diskussion om hur man med hjälp av företag kan bilda en marknad där vårdens tillgänglighet och kvalitet ökar, utan att ett skattetryck anno 1989 krävs, är därför brinnade relevant. Även för fackförbund under röda fanor.

 

Att redan nu förutsätta att Juholt-effekten på väljarbasen kommer resultera i ett socialdemokratisk styre de kommande decennierna, och därmed trygga strikt offentliga lösningar av vården, är riskfyllt. Än mer kontraproduktivt är att uppmana sina sympatisörer att vägra delta i välfärdsrådets arbete. Vore det inte taktiskt överlägset att i stället sitta kvar på sina stolar och fortsätta kämpa för ökat inflytande? Att det innebär en portion kompromissvilja, och en renässans inom det gamla majoritetstänkandet som präglat socialdemokratiskt stödda fackförbund, är väl snarast en fördel.

Idéstagnationen inom socialdemokratin verkar i dagsläget inte nå några gränser. Det bör vara oroande att även unga stjänskott på den socialistiska himlen uppmanar fackförbund att stå utanför diskussionen om hur framtidens vård ska utformas.

En gång i tiden stod socialdemokratin enligt många för reformvänlighet, pragmatism och framtidstro. Idag har de skapat en folkhemskonservatism som tyvärr hör det förra århundradet till.

VICTORIA NILSSON

vice ordförande, Fria Moderata Studentförbundet