Värnplikten står i strid med precis de värden som vi säger oss vilja försvara och är ovärdig en liberal demokrati som Sverige. Det är inte heller en lösning för hur vi ska stärka vår farligt svaga försvarsförmåga.

Det som krävs är mer pengar till försvaret. Regeringen behöver nu tänka om och tänka rätt om sitt beslut om att återinföra värnplikten.

Det grundläggande problemet med Sveriges försvar är att det gång på gång har nedprioriterats av politiker i alla partier. I detta har vi inte minst högern att skylla. När alliansen med Moderaterna i spetsen avskaffade den allmänna värnplikten utan att även satsa på försvaret var det som att be om att Socialdemokraterna skulle återinföra den.

Nu vill man göra just det, lösa situationen genom tvångsrekrytering i stället för att ta tag i det grundläggande problemet. Precis som försvarsministern och regeringens utredare säger finns det redan omkring 20 000 ungdomar i varje årskull som uppger sig vara intresserade av att tjänstgöra inom försvarsmakten.

Frågan som regeringen bör ställa sig är vad som fattas för att dessa personer också ska ta steget in i en militär karriär.

Att ekonomiska förutsättningar har betydelse när människor väljer yrkesbana kommer nog inte som en chock för någon. Ändå har man ännu inte provat lösningen att höja soldaternas löner. 4 500 kronor i månaden under grundutbildningen och 18 000 kronor i ingångslön som soldat ger troligtvis helt enkelt inte incitament nog.

I och med att det är just unga som man vill rekrytera är avskrivning av CSN-lån säkerligen ett bra förslag även det.

På så vis skulle man troligtvis kunna rekrytera många fler av de 20 000 personer i varje årskull som säger sig ha ett intresse av militärtjänstgöring – på helt frivillig basis.

Det kräver naturligtvis politiska satsningar på försvaret – men den som tror att värnplikten är en billig lösning bara för att det ser ut så i statsbudgeten inbillar sig. Värnplikten medför stora samhällskostnader i form av skillnaden mellan de värnpliktigas potentiella marknadsinkomst och den lägre ersättning som de får, ineffektiv matchning mellan människor och arbeten (eftersom produktivitet och komparativa fördelar inte beaktas) och försenade utbildningar och yrkesarbete – för att bara nämna ett par faktorer.

Värnplikten framstår som billig därför att unga människor betalar med sin tid.

Det finns även en principiell dimension av frågan som ofta viftas bort av värnpliktsförespråkarna – men som ändock är viktig. Återinförd värnplikt innebär att staten får rätt att tvinga unga människor att stå till dess förfogande mot deras vilja.

Det är en frihetsinskränkning som borde vara förbehållen de nationer som inte gör anspråk på att vara fria samhällen för fria individer.

Försvarsminister Peter Hultqvist försöker försäkra om att risken för tvång är låg, i första hand är det de som har vilja och intresse som ska kallas in. Men principen är ändå densamma, och försvarsmaktens behov kan snabbt ändras.

Friheten är värd att försvara – och Sveriges kapacitet behöver bli bättre. Försvarsmakten står inför stora utmaningar som kräver politisk prioritering. Att återinföra tvångsrekrytering är dock varken ekonomiskt eller moraliskt försvarbart. Värnplikt är inte svaret.

Catarina Kärkkäinen

viceordförande i Fria Moderata Studentförbundet

Till UNT