Replik i SvD Brännpunkt på Rossana Dinamarcas debattartikel.

Vänstern saknar förståelse för företagande

8 september 2011 kl 16:36, uppdaterad: 8 september 2011 kl 21:57

REPLIK | SAAB-KRISEN

 Precis som Rossana Dinamarca är jag också uppvuxen i Trollhättan. För mig, såväl  som för de flesta Trollhättebor, gör Saab utan tvekan världens bästa bilar.

Tyvärr verkar det vara alltför få som är av samma uppfattning runtom i världen. Det är företagets stora utmaning. Problemet är inte den svenska regeringen som Dinamarca påstår i sin debattartikel från den 7 september.

Dinamarca menar att Saabs kris är bevis på att Sverige bör ta fram en mer aktiv industripolitik. Men riktig lönsamhet byggs inte genom regeringsbeslut utan att Saab och alla andra företag skapar produkter som människor vill köpa.

Trollhättan är dessutom inte den första orten som måste förnya sig och historien visar tydligt att lyckad förnyelse bygger på att man går i takt med ekonomins utveckling. Ett av de mest kända internationella exemplen är Boston som började som hamnstad, övergick sedan till att bli en industristad för att i dag vara centrum för ett stort antal high-tech industrier.

Vi behöver dock inte titta utomlands för att hitta exempel att lära sig av. I början av 2000-talet drabbades både Gislaved och Söderhamn av det som Trollhättan nu står inför. Båda orterna förlorade sina två största arbetsgivare och framtiden såg mörk ut. Men de båda orterna valde helt motsatta strategier.

Där Söderhamn förlitade sig på offentliga insatser och stödåtgärder, fokuserade Gislaved på att underlätta för företagande. I dag är resultatet slående. Söderhamn har, trots att orten fått sin beskärda del av statliga ersättningsjobb, fortfarande en hög arbetslöshet som ligger en bra bit över genomsnittet i landet. Gislaved har å sin sida en avsevärt lägre arbetslöshet än Söderhamn och riket i övrigt.

Det är inte en ”aktiv industripolitik” som saknas utan en bred förståelse bland svenska politiker – framförallt bland dem på vänsterkanten – att det är fria privata företag som utgör grunden för svensk välfärd.

Att rädda företag som går dåligt hindrar nya jobb från att växa fram. Statlig planering och industristöd sätter företagen framför människorna. Knappast en långsiktig och solidarisk väg att gå. Vägen framåt går därför inte via statliga strategier utan politikens roll är att inte stå i vägen för kreativa entreprenörer. Det borde även vänstern inse.

JOHAN ANDRÉASSON

vice ordförande, Fria Moderata Studentförbundet