Under måndagsrörelsens möte på Norrmalmstorg idag höll förbundsordförande Daniel Åkerman tal om ökat stöd till Ukraina och vikten av att Sverige verkar för ett Ukrainskt NATO-medlemskap. Läs hans tal här, och passa gärna även på att ge en gåva till Studentförbundets ständiga insamling till Ukraina.
Tack Gunnar och Fredrik! Det är en stor ära att få för Ukrainas sak här för måndagsrörelsen på Norrmalmstorg.
I lördags landsteg en svensk reducerad bataljon i Riga för att delta i Joint Expeditionary Force i Lettland. Sverige deltar nu på riktigt i tillsammans med vänner och allierade i försvaret av Östersjön och därmed i försvaret av Europa som helhet.
För mig framstod länge ett svenskt Natomedlemskap som en avlägsen dröm. Män ändå som en självklar målsättning. Självklar för att det gör Sverige säkrare, men framför allt självklar för att det innebär ett slutgiltigt steg in i en europeisk, västerländsk gemenskap.
Många, mig inkluderad, uttryckte att vi hade kommit hem när vi gick med i Nato. Det har vissa röster kritiserat som blåögd naivitet, som skönmålar att Natomedlemskap inte är något annat ett rent geostrategiskt, svenskt intresse.
Och visst, ytterst vilar vår säkerhet på hårda, militära maktmedel. Men allra säkrast är Sverige för att vi är omgivna av grannländer som aldrig skulle komma på tanken att invadera oss, även om vi saknade militär makt. Eftersom som vi delar ett gemensamt europeiskt hem.
Var vi hör hemma någonstans är i grunden vad detta krig handlar om. I dagsläget kämpar ukrainska män och kvinnor för sina liv, sina familjer, sina hem, sitt lands självbestämmande och själva överlevnad. Men vi får inte glömma att detta började för elva år sedan med Euromaidan, då det ukrainska folket ville vända sig bort från en rysk så kallad gemenskap. Bort från rysk imperialism, kleptokrati och tyrrani.
Ukraina skulle han varit säkrare om det hade haft grannländer som respekterade det valet och heller aldrig skulle komma på tanken att invadera.
Senare i eftermiddag kommer en ny presidentadministration att tillträda i de Förenta staterna som inte verkar dela vår målsättning om en västerländsk gemenskap. Inför det får Sverige inte stå naivt. Men vi får heller inte ge upp de målsättningarna. Vi måste kämpa för dem som ett svenskt nationellt intresse.
Vi måste rusta upp vår försvarsförmåga, i enighet med det senaste försvarsbeslutet och helst ännu mer, så att vi blir en starkare, mer trovärdig röst. Vi måste kraftigt öka det militära och ekonomiska stödet till Ukraina för att ersätta en eventuell amerikansk neddragning.
Viktigast av allt, måste vi nyttja vår position i Nato för att driva på för att vilka fredsfördrag som än sluts måste de innehålla ett ukrainskt Natomedlemskap. Bara så kan Ukrainas säkerhet garanteras och deras dröm om att bli del av ett gemensamt europeiskt hem uppfyllas.
Slava ukraini!
