Det har rast en debatt bland både bloggar och gammelmedia om den nya boken “The Spirit Level” eller “Jämlikhetsanden” som den heter på svenska. Boken hävdar att jämlika samhällen gör bättre ifrån sig än mera ojämlika

och det är viktigare att utjämna klyftor än att främja tillväxt för att öka välståndet i I-länder. Vänstern är förstås utom sig av lycka. Men det finns vissa saker som tyder på att allt inte lägger helt rätt till. Samhällsvetenskap är alltid lurigt och präglas ständigt av endogenitetsproblem, d.v.s. att samband man vill undersöka ofta påverkas på av de variabler man mäter emot. Att inkomstjämlikhet är korrelerat med t.ex. god hälsa och annat trevligt blir inte så konstigt, när man betänker att t.ex. drogmissbruk leder till såväl dålig hälsa som fattigdom, kriminalitet och andra problem. Att komma runt dessa problem är något som seriösa vetenskapsmän ständigt försöker och anledningen till att studenter och blivande forskare i nationalekonomi måste ta åtskilliga kurser i statistik och ekonometri för att lära sig undvika detta. Men Wilkinson och Pickett tycker uppenbarligen inte att detta är så viktigt utan slänger istället fram lite scatter plots och hoppas att sambanden håller. Därav den massiva kritik de har fått av dem som faktiskt vet hur man skall hantera data, som Andreas Bergh, Tino Sanandaji och Danne Nordling.

Vänstern bör lära sig att hantera skillnaden mellan korrelation och kausalitet innan de försöker sig på alltför vågade analyser av samhällsfenomen. Tills dess står nog tesen att högre levnadsstandard leder till högre lycka.