Markus Uvell skriver väl i DN om hur friskolorna gett positiva bidrag till Sverige. Reformen genomfördes för snart 20 år sedan. Den tog makt från politiker och skolbyråkrater och gav den till elever och föräldrar.
I dagsläget går mer än 10 procent av eleverna i den svenska grundskolan i en friskola, motsvarande nästan 100.000 elever. Och var femte gymnasieelev går idag i en friskola. Andelen elever som går i friskola växer också löpande.
Enligt Skolverket presterar friskolor bättre i resultat (både i nationella prov och i betyg) än kommunala skolor. Föräldrarna till elever som går i friskolor är också mer nöjda med skolan än föräldrar som har sina barn i kommunala skolor.
Lärarna i friskolor är i genomsnitt också nöjdare än lärarna i kommunala skolor.
Uvell refererar också till en genomgång i tidningen Dagens Samhälle, som visar att friskolorna når bättre resultat per investerad krona, än de kommunala skolorna gör. En annan studie, från brittiska Institute of Economic Affairs (IEA) visar också att svenska “vinstdrivande friskolor är särskilt bra på att förbättra studieresultaten för barn med sämre sociala förutsättningar.”
Inte oväntat har Peje Emilssons Kunskapsskolan inbjudits att starta upp friskolor i Storbritannien; denna process har redan börjat.
Friskolor kritiseras i Sverige på flera fronter. En del menar att det skett en betygsinflation i just friskolor. Det motsägs dock av resultaten på de nationella proven.
Andra ifrågasätter att friskolor gör vinst. I själva verket är långsiktig vinst just ett bevis på att en friskola sköts framgångsrikt. Med bra undervisning lockar man elever; på så sätt får man skolpeng och kan fortsätta att utveckla verksamheten. Och om det är OK att göra vinst på att bygga skolbyggnader, utveckla läromedel och sälja kritor – varför skulle det inte vara OK med att göra vinst på själva verksamheten?
Det finns exempel på dåliga friskolor, och dåligt skött avknoppning. I de fall avknoppning skett till icke-marknadsmässiga villkor bör politiker ställas till till svar. I de fall friskolor inte uppfyller de krav som ställs bör Skolinspektionen kunna stänga dem (senare i år, under 2011, får Skolinspektionen större möjligheter att göra just detta). Men enskilda fall får inte skymma succén som friskolereformen har varit. Den har dessutom varit en stor frihetsreform. Nu kan elever själva välja var de vill studera, istället för att bara bli tillsagda att gå i den närmaste skolan. Och friskolorna kan konkurrera med nya pedagogiker och undervisningsmetoder, liksom att de kan göra verksamheten mer effektiv. Medborgarna kan idag ställa krav på ett helt annat sätt än för 20 år sedan, när alternativ saknades.
Detta är oerhört positivt, och friskolorna bör få det stöd och erkännande de förtjänar.