Koranbränning, pragmatism och grundlagar

  • Inläggsförfattare:
  • Inläggskategori:Bloggen

De minst sagt bisarra turerna kring den amerikanske pastorn Terry Jones planer på att bränna exemplar av Koranen den elfte september som en manifestation mot islamistisk terror i synnerhet och Islam i allmänhet har tagit oväntade proportioner. En fundamentalistpastor från Florida som leder en minimal kongregation står nu i allas blickfång. Statssekreterare Hillary Clinton, FN, EU och påven har redan fördömt tilltaget och Obama är uppkopplad på fallet. General David Petreus tittar med hundögon in i journalisternas kameror och konstaterar att detta lär försvåra de amerikanska truppernas situation i Afghanistan.

En storm i ett vattenglas kan tyckas. Och visst är det väl det. Vem som tar illa upp av vad och vilka proportioner till synes negligeabla incidenter kan ta sig har dock visat sig mycket oklart i denna vår globaliserade värld. Att Obama, Clinton och Petreus har ett säkerhetspolitiskt läge att ta hänsyn till är en sak. Att påven har ekumeniska överväganden att göra en annan. Vi får dock hoppas att dessa personers eventuella legislativa befogenheter inte i framtiden tillämpas i linje med vad man här gett prov på – nämligen den totala tystnaden inför faktumet att denna pastor från Florida helt och hållet har lagen på sin sida i detta underliga tilltag.

I Sverige har vi sett prov på hur somliga velat när yttrandefriheten för konstnärer kommit under attack senaste året. I detta fall rör det sig om något snarlikt. Religionsfriheten är sannerligen under attack när en företrädare för en viss religiös uppfattning inte längre har rätt att i ord eller fredlig handling visa sin ovilja inför en annan religionsyttring. Må denna vara hur virriga och kufiska den vill.

Pragmatiska och säkerhetsmässiga övervägningar är alltså en sak – men när grundläggande fri- och rättigheter inte ens nämns i sammanhanget vet man att resonemanget är ute på mycket hal is…