Finanskrisen är det nya svarta. 2009 ser ut att med arbetsmarknandsminsterns ord bli “ett skitår”. Överdriven skuldsättning, strukturproblem, fan och hans moster har fixat en kris som lär ta en hel del tid att reda ur och det lär inte bli en trevlig process. Företag kommer att gå i konkurrs, många kommer att bli arbetslösa och få minskade inkomster. Men ur askan kommer, som vanligt, nya idéer och företag att resa sig. Det är så marknaden fungerar, genom ett ständigt dödande av det gamla för att det nya skall få plats. Statsvetaren Peter Santesson-Wilson skriver
väldigt klokt på Expressens debattsida om detta. Hans illustration, med kollapsen av skrivmaskinsindustrin, visar ju hur vi alla är experter i efterhand. Om någon hade sagt till mig för 15 år sedan, då jag vandrade över till bästa vännen med en trave 1.3MB disketter för att utbyta dataspel, att det i framtiden skulle finnas Ipod-nanons som rymde 16GB hade jag nog varit väldigt skeptisk, milt uttryckt.
Men det intressanta är förstås att den nu existerande industrin kämpar med näbbar och klor för att få lite slantar för att överleva detta krävande purgatorem. Den amerikanska porrindustrin vill ha 5 miljarder dollar för att överleva. Kör de måne med sloganen: Utan porren stannar amerikanarnas högerhänder?
På DN Debatt slaktar viceordförande emeritus Henrik Jordahl och Martin Ådahl argumenten för statlig intervention till bilindustrin. Det finns bra argument för statliga ägande i privat industri och dessa är viktiga att komma ihåg. För nästintill varje bransch, från porr till bilar kan komma på bra anledningar till att just de skall få lite extra stöd. Men att förvägra dem stöd innebär inte att vi inte anser att deras industrier tillför något av vikt till samhället, utan att det är en dum idé att förhindra tillväxten av nästa goda idé. Både bilar och förströelse har ett stort värde för många människor, på samma sätt som skrivmaskinen var ett utomordentligt redskap när det uppfanns. Men ingen vill idag byte ut sin laptop mot en skrivmaskin och ingen kan idag förutsee framtiden inom transportsektorn eller inom underhållningsindustrin. Att låta marknadskrafterna verka innebär inte ett förnekande av de värden den nuvarande industrin generar, utan endast en ödmjukhet mot framtidens lockelser
