Idag fick Paul Krugman Riksbankens Pris till Alfred Nobels Minne, av oss wannabe naturare kallat nobelpriset i ekonomi. Krugman är primärt känd för sina insatser inom handelsteori (new trade theory) och ekonomisk geografi. Men anledningen till att han är känd även för personer utan för den ekonomiska ankdammen är för att han är koluminist i NY Times. New trade theory, för de som inte känner till det, handlar om hur stordriftsfördelar och hetrogena preferenser förklar mycket av den moderna handeln.

Den ersätter inte Ricardo eller teorin om komperativa fördelar, utan komplementerar den. Om man bara tittar Ricardos teorier kan man inte förklara varför majoriteten av Sveriges handel sker med länder som t.ex. Tyskland och USA. Enligt Ricardo bör länder handla med länder som har andra komperativa fördelar än de själva, inte länder som har ungefär samma komperativa fördelar som oss. Men som alla vet är de just de vi handlar med, inte Afrikanska länder med andra komperativa fördelar än vad vi har. New trade theory erbjuder vettiga förklaringar för denna observerade effekt.

Krugman har ägnat de senaste åren åt politik, där han är närmast svensk högersosse och neo-keynsian. Knappast något som detta studentförbund håller med om heller, men det är inte för detta han får priset. Det finns flera pristagare som haft märkliga idéer om andra områden än de som de själva håller på med och det är ju tillåtet.

Samtidigt skall det påpekas att han knappast tillhör de värsta sossarna. I sin (i övrigt usla) grundbok i mikro (Microeconomics, skriven tillsammans med hans fru Robin Wells) beskriver han hyresregleringar som ett idiotiskt ingrepp på marknaden, något som vore otänkbart för de flesta svenska sossar (och moderater!). I hans lärobok i internationell handel (skriven med Maurice Obstefedlt, som han nog borde delat priset med) påpekar han alla de fördelar som frihandel har för utvecklingsländer, även om dessa länder initialt  bara får skitjobb, något som Obama borde ta till sig. Om alla sossar var som han skulle vi inte vara fullt så illa ute som vi är nu med andra ord.

Krugman förtjänar sitt pris, även om det var en olycklig timing av Riksbanken att ge det till en demokrat så här nära valet. För de som ännu inte övertygats av dessa slutsater rekommenderas de mera kompetenta bedömarna Niclas Berggren och Bryan Caplan

*Uppdatering: Reason har en bra artikel om Krugmans förtjänster och nackdelar, som rekommenderas