Ännu har inga pengar betalats ut till SAAB:s anställda. Företagets informationsavdelning hävdar att de söker efter finansieringslösningar. Rykten om en andra rekonstruktion tilltar. Kronofogden letar med ljus och lykta efter företagets magra tillgångar.

Som utflyttad Trollhätteson följer jag händelserna med stort intresse. Men den intressanta frågan är egentligen inte om företaget hittar nya pengar eller ej, utan snarare vad som borde göras för att bryta Trollhättans status som en nutid bruksort.

Trollhättan är inte den första orten som står inför ett behov av att förnya sig själv. Ett av de mest internationellt kände exemplen är Boston som började som hamnstad, övergick sedan till att bli en industristad och är i dag ett center för high-techindustrier. Även i Sverige finns en lång rad exempel på orter som lyckats förnya sig, men även exempel på orter som fortfarande har stora utmaningar framför sig.

Regeringens diskussionsklubb Globaliseringsrådet släppte 2008 en läsvärd rapport där man jämförde utvecklingen i Gislaved och Söderhamn. Båda orterna förlorade i början av 2000-talet sina dominerande arbetsgivare, Continentals däckfabrik respektive Emersons elektronikfabrik, vilket ledde till snabbt ökande arbetslöshetssiffror. Där tar dock likheterna slut.

Söderhamn, sporrad av den kompensation orten fick efter att traktens flygflottilj lades ner 1998, började aktivt lobba för att staten skulle gå in med ersättningsjobb. Bland annat la man mycket tid på att försöka få regeringen att övertyga sina kollegor inom EU att Söderhamn skulle vara en ideal plats för en europeisk flygskola. En ansträngning som misslyckades.

I Gislaved valde man motsatt väg och prioriterade traktens entreprenörer framför eventuella gåvor från Stockholm.

Resultatet är i dag slående. Söderhamn, som förvisso fick sin beskärda del av statliga myndighetsjobb, har fortfarande en arbetslöshet som ligger en bra bit över genomsnittet medan Gislaved har en avsevärt lägre arbetslöshet än riket i övrigt.

Oavsett vad som händer i Trollhättan hoppas jag att ortens politiker lyckas hålla sig i skinnet och tar lärdom både från Gislaved men även Söderhamn. Att fokusera på att inte vara i vägen för traktens entreprenörer kommer i det långa loppet vara mer värt än alla de kortsiktiga statliga ersättningsjobb man kan kapa åt sig.