You are currently viewing Om kriser och statskapitalism

Om kriser och statskapitalism

  • Inläggsförfattare:
  • Inläggskategori:Bloggen

När de finansiella kriserna verkar avlösa varandra och politikerna tävlar om vem som bäst skyller allt på banker och kapitalism höjs, som väntat, rösterna för den retoriskt tilltalande idén om statskapitalism. Den innebär kort sagt att kapital ägs och förvaltas av staten istället för av privata aktörer, och beskrivs vara en slags gyllene medelväg mellan privat och statligt ägande. Statskapitalism ska, enligt dess ivrare, ge samhället alla de fördelar privat företagande innebär, så som effektivitet, tillväxt och kreativitet, men eliminera alla dess problem. Samma individer lyfter fram strålande exempel om höghastighetståg i Kina som får oss Européer att känna oss omoderna och misslyckade.

Statskapitalism är ingenting vi kan förkasta som en inaktuell vänsteridé som var populär hos bolsjevikerna. Siffror från Juni 2011 visade att statligt kontrollerade bolag stod för 80% av den kinesiska aktiemarknadens börsvärde, mer än 60% av Ryssland och 35% av Brasiliens. Denna typ av företag står också för 19 av världens 100 största multinationella bolag. Några är också oerhört lönsamma, Saudi Arabiens SABIC är en av världens mest lönsamma kemiföretag och Emirates airlines växer 20% om året. (the Economist)

Här kommer nu en radikal idé från en hängiven studentförbundare: det är kriserna som sådana som ger möjlighet för dessa bolag att bli så pass lönsamma. Med bakgrund i den omtalade Yale-modellen (Forbes, Harvard Business Review eller Reuters blogg), det finns mycket pengar att tjäna på att vara likvid när andra inte är det. Det som var fascinerande med Lehman-kraschen var hur alla kreditmarknader plötsligt frös och inga bolag fick tag på pengar (likviditet), vilket satte dem i en prekär situation. Priset på krediter steg kraftigt som följd. Den som hade möjlighet att låna ut pengar i denna tid kunde alltså tjäna mycket pengar.

Åtminstone sedan den ärorika revolutionen (England 1688) vilken radikalt förenklade Englands kreditsituation då kungen inte längre var personligt ansvarig för landets skulder och landet plötsligt fick ett motsvarande ”AAA-betyg” har stater ansetts ha tillgång till nästan olimiterat med likviditet. Det betyder att stater har möjlighet att tjäna mycket pengar på att låna ut pengar när tiderna är dåliga. Direkt utlåning av rent politiska skäl till krisländer så som Grekland kan inte ske till för höga kostnader då detta riskerar starka negativa reaktioner hos väljarkåren, vilket naturligtvis är av stor betydelse för de politiker som vill behålla sina jobb. Kraftiga investeringar i Keynesianskt manér när tidningarnas svarta rubriker avlöser varandra är dock helt politiskt försvarbart – man räddar ju ekonomin.  De statliga bolagen har möjlighet att spendera friskt när ingen annan kan. Med ena handen i statskassan och den andra på miniräknaren har dessa bolag nu tillgång till en rad projekt som, tack vare lägre kapitalkostnader och den till följd av krisen nu billiga arbetskraften och råvarorna, är väldigt lönsamma. Inte konstigt att de statskapitalistiska bolagen går så bra!

 

Alice Hallman

 

 

För den som vill läsa mer: 

http://www.economist.com/node/21541753

http://www.economist.com/node/21542922

http://www.economist.com/node/21542931

http://www.economist.com/node/21542924

http://www.economist.com/node/21542929

http://www.economist.com/node/21542926