Integritet är inte lätt. Det är dock knappast en ursäkt för en åldrande generation att hamna helt fel i debatt och praktik. Guilt-by-association är den hetaste trenden just nu, när Pirate Bay-folket är nära att släppa deras senaste anonymiseringstjänst. I kammaråklagare Ingblads ögon är tjänstens enda syfte att försvåra hans arbete som upphovsrättswarrior, men han stannar inte där. Associationsskulden ska ju även extrapoleras skamligt långt så Ingblad går vidare och påpekar hur väl tjänsten passar landets barnporrsproducenter. Ingblad slåss med fågelskrämmor, men det enda som skräms är graden av populism.
Är det så svårt att acceptera det faktum att människor med integritet inte vill att myndigheter och företag ges möjlighet att titta in i sitt privatliv? Alla vi som låser dörren när vi använder toaletten, bär kläder på offentlig mark och främst hånglar i hemmets ljuva vrå gör det för att vi har en bestämd uppfattning om vad integritet är och var gränserna mellan det personliga och det allmänna ska dras. Exhibitionister som Ingblad förstår inte denna anonymitetsönskan.
Spelet är ju förvisso redan i full gång. Det ena laget ska försöka övervaka. Det andra försöka undvika att bli övervakat. Den som har mest integritet kvar när dammet skingras vinner.
Det tycks vara så att ju mer av tid man avsätter på nätet och ju mer kunskap man har om hur tekniken och kulturen där fungerar desto viktigare tycker man det är med integritet i det sammanhanget. Rätt eller fel, men har man levt med fenomenet TPB och liknande tjänster i flera år är det också en självklarhet att kultur bör i någon mån vara fri. När sen möjligheten att nå musik och film ska begränsas med metoder som ter sig mycket skrämmande är det ganska givet att PP får 7% och minst lika stor andel av internettrafiken blir anonymiserad. De metoder som hittills valts för att bekämpa en omdaning av medieindustrin och dess möjligheter att ta betalt i en ny värld kommer inte bara att misslyckas fullständigt utan kommer också orsaka en hel del förödelse (IPREDATOR är ett exempel). Medieindustrins företrädare och upphovsrättsägare kan inte sitta med preferensramar från efterkrigstiden och tro att de ska omforma en hel generations naturliga vanor med metoder som fungerade en tid då internet var, i bästa fall, Science Fiction.
När nu 170.000 personer villigt betalar 50 kr per månad för sin anonymitet så borde väl någon med ekonomisk begåvning inse att detta är pengar som istället hade kunnat tillfalla de som är de rättmätiga mottagarna – de som skapar kulturen. Den betalningsvilja som uppenbarligen finns kommer istället finansiera en negativ utveckling av internet – anonymisering.
För min egen del är 50 kr per månad också en protest mot etablissemanget. Jag vill visa att jag gärna betalar för den kultur jag konsumerar, men jag vill ha moderna distributionsmetoder och jag vill att pengarna ska tillfalla en aktiv kulturskapare.