LONDON The Daily Telegraph rapporterar idag om premiärminister David Camerons “svek” mot sina brittiska MEPs. Efter att länge ha stött partiets linje i Europaparlamentet, nämligen att tiden parlamentet spenderar i Strasbourg bör begränsas, har nu den brittiska regeringens deadline för att uttala sitt stöd för förslaget passerat. 

Under sin tid som MEP sågs Cecilia Malmström (fp) länge argumentera för ett slut på Europaparlamentets “resande cirkus” fram och tillbaka till Strasbourg. Bland annat skapade hon ett elektroniskt upprop för att protestera mot sessionerna i Strasbourg, som kostar europeiska skattebetalare 200 miljoner euro per år (cirka 1,8 miljarder kr). Hittills har det visat sig mycket svårt att att få ett slut på slöseriet, eftersom parlamentet enligt Lissabonfördraget ska samlas i Strasbourg tolv gånger per år. Frankrike har länge hävdat att mötena i Strasbourg är en viktig symbol för Europas återförenande, och har likt ett barn i nej-sägar-åldern vägrat lyssna till sina kritiker.

I mars i år fick Conservatives MEP Ashely Fox igenom förslaget att lägga två av sammankomsterna i Strasbourg direkt efter varandra, vilket innebär att parlamentet kan fullfölja Lissabonfördragets krav på tolv samlingar i Strasbourg och samtidigt bara göra elva resor fram och tillbaka från Bryssel. Frankrike reagerade genom att ta beslutet till EU-domstolen, då de hävdar att det fortfarande bryter mot fördraget. Att Cameron nu väljer att inte uttala sitt stöd för parlamentets beslut är ett hårt bakslag för de MEPs som kämpar för att, om de inte kan få ett slut på resorna till Strasbourg, åtminstone försöka slå ihop två av dem och spara 15 miljoner euro.

I London idag spekuleras det om Cameron har gett efter för påtryckningar från det brittiska utrikesdepartementet, som är måna om att ha goda relationer med Frankrike. Besvikelse över att koalitionsregeringen inte tycks följa sin utlovade linje att skrota Strasbourg har uttryckts från MEPs inom både Conservatives och Liberal Democrats. Själv frågar jag mig om det verkligen är rätt tillfälle för Frankrike att dra förslaget inför EU-domstolen, i en turbulent tid där förtroendet för det europeiska samarbetet är på väg att nå nya bottennivåer. Förhoppningsvis kommer fler européer att vakna till liv denna gång, och fråga sig själva varför de betalar hundratals miljoner euro för att ge upp makt till en överstatlighet som leker cirkus för pengarna.