Som bekant införs nu studieavgifter för icke-EU-medborgare som önskar studera vid svenska högskolor och universitet. Detta är i grunden något positivt. Som Peter Wolodarski noterat, ger detta ekonomiska möjligheter att stärka kvaliteten i utbildningen.

För ett par år sedan infördes ett liknande system i Danmark. I senaste numret av Svensk Linje finns en utmärkt artikel i ämnet av Patrick Krassén.

Som visat i flera rapporter, senast en från Högskoleverket som refereras i Svenska Dagbladet, studerar t.ex. läkar- och tandläkarstudenter dubbelt så mycket som humaniora-studenter. Detta kan givetvis bero på att läkarstudierna är mer krävande, men dessa studenter har också väsentligt mer lärarledd undervisning, vilket, allt annat lika, potentiellt bör ge högre kvalitet och en mer intressant och givande utbildning. Lärarledd undervisning kostar dock avsevärda summor. När studenter nu börjar betala för sig, frigör det resurser som kan användas till att stärka utbildningen för alla. Det är, som nämnts ovan, något positivt.

Resurssvaga studenter med goda studieresultat bör ges möjligheter att få stipendier så att de kan fortsätta sina studier. Övriga studenter bör betala, då det rent faktiskt handlar om en investering.