Svenska Dagbladet har haft ett stort avslöjande, nämligen att delar av den svenska utlandsstyrkan inte bara patruellerar det förhållandesvis norra området utan även hjälper till i som rådgivare i stridslinjen.
Reaktionerna från oppositionen har varit starka och gnälliga. Givetvis skall svenskar inte vara involverade i våld! Usch och fy. Svenska soldater är ju trots allt bara biståndsarbetare, även om de har sådana där märkliga gevär. Som tur är verkar Svenskans läsare verkare vara vettigare.
Striderna i Afghanistan är numera hårdare än de i Irak och talibanerna har återtagit mycket mark den senaste tiden. USA har svårt att skicka ytterligare trupper och många europeiska länder vill inte sända trupper till de området som de bäst behövs i, eftersom de inte vill riskera några soldaters liv. Visserligen skall man inte underskatta hur förfärligt det är med förluster, men soldaters uppgift är i viss mån att ta risker. Om Afghanistan någonsin skall kunna resa sig från den kaotiska situation som råder måste flera europeiska länder skicka flera soldater och framförallt måste de skickas dit de främst behövs.
Att svenska rådgivare därför finns där de behövs är därför något vi skall vara glad över. Förhoppnigsvis kan även vår lilla insats bidra till att förbättra säkerheten i ett land som så desperat behöver stablitet.
Funderade lite på det där att oppositionen nu är så upprörda. Nu är jag inte på något vis sarkastisk, jag vet verkligen inte svaret på den här fråga, men var det inte under perssons tid vi skickade ner trupperna? Dvs var det inte oppositionen (nuvarande) som tyckte vi skulle ha dem där… Eller har regeringen uppdaterat vår styrkas uppdrag så det omfattar även rådgivning till stridande afghanska förband?
Jag kan samtidigt förstå ilskan över det som händer, om svenskar ska åka ner det i ett fredsbevarande uppdrag (Min nära vän ska ner till kosovo om några månader och till afghanistan hösten om 2010) som vi antagit oss då känns det logiskt att vi inte ska delta direkt i stridigheter eller indirekt som nu skett.
Jag vill inte vara en moralkaka men om premissen i kontrakten säger att soldaterna som skickas till dessa områden inte ska delta, vare sig direkt eller indirekt, i stridigheter OM SÅ KAN UNDVIKAS så ska de inte heller göra det.
Självfallet ska de ha med sig vapen med vilka de ska kunna försvara sig.
Kom ihåg, de svenskar som åker ner dit gör det frivilligt, dvs de har godkänt villkoren under vilka de ska agera.
Det är med sorg man läser dessa ur vår fascistiska höger åsikter….
Även om man delvis bör använda våld så bör väll länder så som Sverige med högt utbildnings nivå först och främst erbjuda läkare, ingenjörer, tekniker m.m.
Har vår fascistiska höger inte lärt sig nått från 30 – 40 talets engagemang….
Från Vietnamn m.m.?
Oskar:
Du har helt rätt, trupperna åkte ner under Perssons tid. Men för att vara lite schysst skall man väl säga att det inte är Sahlin som gnäller utan andra, mindre viktiga aktörer i (s)
Sen håller jag med dig att om man nu uttryckligen beskrivit insatsen som helt fredlig är det förstås kontraktsbrott att skicka in soldaterna i frontlinjen. Men nu är dels ingen faktiskt i fronten och strider, och dels verkade alla rådgivarna nöjda med sin uppgift. Att alla åker frivilligt är förstås grunden till att det hela fungerar och därför måste uppdragsbeskrivningen vara korrekt. Det verkar den dock ha varit.
den vise:
Nu är det snarare liberaler än fascister som skriver på denna blogg. Anledningen till att vi bör erbjuda väpnat bistånd till länder är just för att beskydda dem ifrån den fascism som talibanerna tidigare utsatt dem för.
Om du läste hela inlägget skulle du se att det stora problemet just nu är att för få länder erbjuder soldater. Eftersom Sverige dels är rikt nog för att ha råd med insatsen och dels har förhållandesvis få trupper utomlands är det extremt viktigt att vi bidrar. Läkare och ingenjörer har ingen möjlighet att arbeta om det inte finns säkerhet.