Dagens DN-debattare var klart intressant läsning. Professor Robert Nilssons kritik mot den svenska miljöpolitiken berör ämnen som vi tidigare tagit upp här på bloggen och som rent generellt har glömts bort i den svenska debatten, nämligen att det är farligt att leva. Faktiskt så farligt att ännu så har ingen människa överlevet själva livet. Givetvis finns det fördelar med att förbjuda och reglera extremt farliga substanser men att helt eleminiera varje risken i livet är omöjligt. Att vilja sträva efter att ta bort så mycket farliga substanser som möjliget är dessutom extremt kostsamt. Motargumenetet mot att påpeka kostnaden vid många åtgärder är att vi bör tillämpa försiktighetsprincipen och inte snåla på resurser. Tankesmedjan Eudoxa visar på försiktighetsprincipens märkliga historia och konsekvenser.
Kostnaden för något är vad man måste ge upp för att få det. Ju mera pengar vi lägger på verkningslösa panikåtgärder mot minimala risker, dessto mindre resurser har vi kvar att lägga på riktiga problem (eller sänka skatterna, så folk kan få besämma lite själv över sina inkomster). Det finns gott om vettiga problem att lägga pengar på, så det är välkommet att det nu börjar komma bra protester mot det slöseri som miljöhysterin bidrar till.
För övrigt instämmer jag med Bo Pellnäs om att även Gotland måste försvars.