En rapport om säkerhetspolitik

Ladda ner rapporten

Inledning
Vi lever i en allt säkrare tid. 1900-talet var ett blodigt århundrade brukar det sägas, som om historien dessförinnan vore vit som snö. I själva verket har konflikt varit normaltillståndet under större delen av den mänskliga eran. Icke desto mindre har de totalitära, modernistiska ideologierna nationalsocialism, internationalsocialism och fascism åtminstone i vårt närområde tvingats ge vika för liberalismens framgångar på alla plan. Därmed förleds måhända den naiva samhällsbetraktaren att, likt den liberala tegelstensförfattaren Francis Fukuyama, tro att säkerhetspolitik tillhör det förgångna. Fanatisk terrorism, nordkoreanskt trots och venezolansk nykommunism utgör de orosmoln som tvingar oss, som vill försvara de liberala värdena, att lära oss förstå de destruktiva krafternas inneboende logik. I ett land hart när utan försvar är den förutseende omvärldsanalysen det viktigaste verktyget för att trygga landets och invånarnas säkerhet.

I början av december 2007 utkom Försvarsberedningens rapport på samma tema, i vilken riktlinjerna för det svenska säkerhetspolitiska arbetet dras upp. I vanlig ordning syftar den till att vara brett förankrad men trots den rikliga förekomsten av kompromisser känner Vänsterpartiet, i lika vanlig ordning, sig tvunget att två sina händer. Verklighetsflyende som en drömsk 1800-talsromantiker väljer de att inte skräda på orden gällande USA, Nato och EU och lägga allt krut och all fokusering på koldioxidmolekylernas pågående och upptrappande angrepp.

Det dokument som du nu håller i din hand följer sin egen logik. I viss mån utgör det en antagonistisk skrift som försöker polemisera gentemot Försvarsberedningens något slätstrukna och delvis missriktade skrivelse. Men dessutom är det ett försök att intellektualisera och analysera de fundament som den svenska säkerhetspolitiken bygger och borde bygga på. Det förhoppningsvis ständigt närvarande syftet är att försöka förklara inte blott vilka hot vi står inför utan även vad vi kan och bör vara villiga att göra för att bemöta dem. Det vore inte Fria Moderata Studentförbundets rapport om den inte försökte höja blicken för att skåda bortom horisonten, samtidigt som den tog avstamp i de lärdomar som historien har medfört; det vore inte en studentförbundsk rapport utan att citera von Clausewitz, och utan att ifrågasätta våldsmonopolets existens.

Fria Moderata Studentförbundets presidium, maj 2008

Lämna en Kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *