På DN Debatt skrev häromdagen Ylva Lööf om den nepotism som genomsyrar rekryteringsarbetet vid Karolinska Institutet. Hon beskrev då hur en tidigare professionell
och objektiv process har ersatts av byråkratpolitiskt godtycke. Torbjörn Tännsjö har tidigare skrivit i samma ärende gällande pinsamt skräddarsydda professurutlysningar i filosofi vid Södertörns Högskola. Betydligt fler exempel står att finna och dessutom är mörkertalet rimligen stort.
Den rimliga slutsatsen att dra är att den så kallade fria akademin, trots högtravande klyschor om objektivitet och professionalism, brister fatalt i just dessa hänseenden. Resultatet för oss studenter är självfallet olyckligt. De universitet som vi studerar vid solkas ned ryktesmässigt och istället för de mest meriterade lärarna får vi de mest politiskt korrekta finlandssvenska elitfeministerna eller vad som nu högskoleankdammen förmår uppbåda.
Lösningen ligger naturligtvis i att lösgöra universiteten från staten och låta den institutionella konkurrensens obönhörliga mekanismer främja universitet och högskolor som väljer kvalitet framför herrklubbsmentalitet. Annars kommer landets högutbildade elit att fortsätta lämna Sverige för utlandet där universiteten inte är statens lekplats och där vetenskaplighet bland vetenskapsmän ännu är en dygd.