Igår blev det klart att vi fick en ny högskole- och forskningsminister, nämligen Tobias Krantz. Han beskrivs som ett taktiskt val, vilket borde vara skäl för oro. Vad Sverige behöver just nu är en högst otaktiskt minister, som kan driva luriga frågor som kan vara svåra att motivera på kort sikt men som är absolut nödvändiga på lång. I Fria Moderata Studentförbundet har vi länge kämpat för studieavgifter, avskaffat fribelopp, ökade autonomi för universiteten och
mindre politisk styrning av forskningsmedel. Inte precis några populära frågor att driva kanske, men ack så viktiga för den framtida tillväxten för Sverige.
Idag används de svenska universiteten och högskolorna i stor utsträckning som ställen där man kan gömma undan den skyhöga ungdomsarbetslösheten. Att lura människor att en ljusnande framtid väntar dem ifall de läser fyra år kultur på sin lokala högskolan är inget annat än ett vidrigt sätt att låsa fast människor i fattigdom, när fackens makt och de höga skatterna gör att de efter idogt studerande och höga lån inte kan få ett rimligt jobb.
Givetvis håller gnällkårerna inte med. Mera bidrag är roten till allt gott och det viktigaste som finns. Att studier inte lönar sig för att marginalskatterna är så höga talas det tyst om, när man tagit examen så bryr sig kåren tydligen inte om vad som händer. Att förbättra studenternas ekonomiska situation görs bäst genom att inte bestraffa de som jobbar samtidigt, göra det lättare att läsa färdigt sin utbildning på kortare tid samt att se till att skatterna är såpass låga att man snabbt kan ta igen den förlorade inkomsten.
Det verkar som de flesta av landets studentkårer har glömt allt om hur en marknadsekonomi fungerar och hur man faktiskt leverar förslag som hjälper individer att förbättra sin liv. Synd, eftersom de faktiskt kunde ha spelat en vettig roll i en tid då universiteten tvingas genuscertifiera kurser i matematik, en utvecklign som ger vibbar av Sovjet. Fram tills kårerna börjar ta sin roll på allvar hoppas vi på att Tobias Krantz tar sin nya post på allvar.
