Vårdförbundet har äntligen fattat galoppen och överfört nolltoleransidén från trafikfrågan till frågan om vårdrelaterade skador. Färre hästkrafter således, och fler säkerhetsbälten, givet att Vårdförbundet får genomslag för sina idéer om <a h

ref=”http://www.vardforbundet.se/templates/VFArticlePage4.aspx?id=24191″ target=”_blank”>”mitträcken” och “rondeller” inom svensk sjukvård.

“Som yrkesutövare skall jag ha rätt att arbeta i ett system som hindrar mina personliga misstag från att skada någon” skaldar Vårdförbundets pressmeddelande. Visst är det i finanskristider skönt att drömma om riskfrihet men verklighetens tunga empiri dämpar lät tankesvärmandet. För hur önskar Vårdförbundet designa detta system som enkelt elimininerar alla medlemmarnas grava misstag från det orsak-och-verkan-förhållande som tidens linjäritet normalt framtvingar?

Visst skulle sjuksköterskan som gav tio gånger för hög dos xylocard (krampmotverkande medicin) till ett barn som därför avled inte kunna dömmas till vållande till annans död (NJA 2006, s. 228) om denna Vårdförbundets makalösa manick redan vore i bruk. Och nog skulle sjukssköterskan som dömdes till grovt vållande till tre njursjuka patienters död kunnat stänga av larmfunktionen utan allvarliga konsekvenser för vare sig patient eller sig själv. Den populism som Vårdförbundet nu sysslar med kommer dock knappast att förbättra patientsäkerheten. Istället kommer illusionen om den totala determinismen att invagga blivande klantar i falsk säkerhet.

Risker kan inte justeras bort utan är en del av livet, såväl i trafiken som i vården. I trafiken finns förvisso en stark lobbyverksamhet som syftar till att radera bränsledrivna fordon från jordklotets yta, en taktik lika imbecill som omöjlig. Samma tillvägagångssätt inom vården vore lika dumt och lika effektivt. Ju färre patienter vi behandlar, desto färre blir rimligen misstagen, om än troligen ej antal misstag/patient. Och enda sättet att utesluta misstagens återverkningar ur vårdkedjan är att utesluta vårdkedjan ur samhället. Själv önskar jag av tomten nolltolerans gentemot facklig idioti, även det en orealistisk önskedröm.