Ännu en Svensk sommar är på gång med allt vad det för med sig i form av sol, semester, mygg, turister, sill, midsommar, nubbe, allsång på Skansen och den alltid lika ofrånkomliga algblomningen i Östersjön. Senare i sommar riskerar Östersjön att återigen mer se ut som grönsakssoppa än som ett innanhav, med giftiga alger som flyter runt i ett tjockt lager över en mycket stor yta.

Algblomningen är inte bara otrevlig att se på den kan också vara direkt farlig för människor och djur som kommer i kontakt med vattnet och de giftiga algerna. Skälet till att algblomningen har blivit ett säkert sommartecken är mänsklig påverkan på miljön. Algblomningen kan uppstå tack vare att jordbruket och industrin under åren släppt ut för höga halter av miljöskadliga ämnen, främst fosfor. Detta i sin tur kan leda till att många undviker att till exempel ha semester eller vistas vid Östersjön under lediga dagar, vilket undergräver jobb och företagande i den viktiga turistnäringen längs de drabbade delarna av den svenska ostkusten och kusterna i våra grannländer runt Östersjön. Det finns alltså en tydlig koppling mellan algblomningen och turistnäringens tillstånd, mellan bättre miljö, fler jobb och tillväxt. Blir vi av med algblomningen ökar möjligheterna för turistnäringen och fler jobb och företag kan skapas i våra kustregioner.

För att komma till rätta med de miljöproblem som ligger bakom den återkommande algblomningen krävs drastiska åtgärder. Den traditionella miljöpolitiken har misslyckats. Östersjöns stora problem har alltid, ur ett miljöperspektiv, varit att den är omgiven av många länder med betydande skillnader i synen på och ansvaret för vår miljö. De gamla kommuniststaterna på andra sidan Östersjön bär givetvis ett stort historiskt ansvar för Östersjöns dåliga tillstånd.

Under kommunisttiden togs det i princip aldrig hänsyn till miljön. Vilket i stort berodde på att privat äganderätt saknades. Istället ägde alla allt tillsammans. Något som alltid riskerar att sluta med att ingen tar ansvar för det gemensamma. Av samma skäl skulle de flesta aldrig drömma om att kasta burkar och skräp på sin egen gräsmatta, men tvekar sällan över att kasta skräp på gator och torg som är allmänna.

Detta fenomen som kallas allmänningarnas tragedi lämnar tydliga spår på miljöområdet. Östersjöns ägs av ingen och alla, och därför har ingen heller tagit tillräckligt stort ansvar för den och dess tillstånd. Jordbruket renas inte tillräckligt, fisk överfiskas med en oansvarig stödpolitik från EU i ryggen, livsfarliga oljetankers far fram och tillbaka utan att någon egentligen kan stoppa det. Regleringar och lagar baserad på den traditionella miljöpolitiken har hittills inte räckt till. Det är läge för nya tag, en miljöpolitik baserad på privat äganderätt. Det är dags att privatisera Östersjön.

Det människor själva äger tar människor uteslutande bättre hand om, än det som ingen äger. Den privata äganderätten tar bort fenomenet med allmänningarnas tragedi. Precis som mängder av svenskar vid något tillfälle varit med och köpt regnskog i Brasilien för att stoppa skövling och därmed ge en bättre miljö kan privat ägande också rädda Östersjön. Med äganderätt till Östersjön kan undermåliga oljetankers, dåliga avlopp, smutsiga industrier och läckande jordbruksmark effektivt åtgärdas då det är en dålig och dyr historia att smutsa ner sin grannes mark. Med en privat Östersjö kan turistnäringen utvecklas och inom några år kommer överfulla badstränder vara vanligare förekommande än de algblomningar som varit vanliga de senaste åren.

Amanda Wollstad
Viceordförande
Fria Moderata Studentförbundet

Fredrik Saweståhl
Internationell sekreterare
Fria Moderata Studentförbundet

Publicerad i Sydsvenska, Dagbladet, KatrineholmsKuriren, HudiksvallsTidning mfl