Blickar man ut över Europa, särskilt söderut, möts man av dystra vyer. Genomsnittliga budgetunderskottet för EU-27 var 2011 -4,5 % och Euroländernas genomsnittliga statsskuld låg på 87,5 % av BNP. Samtidigt är våra arbetsmarknader sönderreglerade där unga stängs ute, rörlighet icke existerade och arbetslösheten hög.
Tyvärr väljer Europa och de skuldsatta länderna att fortsätta på den väg som lett dem dit de är idag. Temporära och allt mer oansvariga lösningar i form av astronomiska lån till banker och stater ges ut för att hålla systemet flytande. Lika lite som ett plåster på ett sår läker en utvecklad blodförgiftning löser 600 miljarder skatteeuros till spanska banker vårt problem. Det ger oss bara lite mer tid att gräva både vår och kommande generationers grav djupare.
Jag befinner mig i Vilnius. För 21 år sedan var denna stad ockuperad av Sovjetunionen. Under 46 år var deras frihet och självständighet tagen ifrån dem och de tvingades leva under ett system som undantryckte individen för det stora kollektivet. Det kanske allra finaste med mänskligheten, vår kreativitet och innovation, förbjöds. Generationer förlorade sin ungdom och krossades av en stat som inte trodde på deras rätt att uttrycka sig via skapande eller individualism. Men historia varnar, påverkar och förändrar.
Ett tydligt och anmärkningsvärt exempel på detta är systerlandet Estland. 2008, när resten av världen letade lösningar i form av mer skuld och regleringar, tog Estland tjuren vid hornen. Pensionsåldern höjdes med två år, arbetsmarknaden avreglerades och offentliga löner sänktes. Obekväma beslut fattades av politiker som tänkte mindre på omval och mer på hållbarhet och framtida vinster. Livet för den gemene estländaren blev tuffare, en oundviklig konsekvens av svåra tider.
Som i de flesta fall när problem tas itu med istället för att ignoreras och hårt arbete tillämpas blev resultatet beundransvärt. De var det första EU landet att visa en tillväxt redan 2010 och 2011 var deras statsskuld lägst i Europa på 6% samtidigt som de producerade ett budgetöverskott (inte underskott!) på 1%.
Estland valde att istället för att belåna deras land och indirekt, eller snarare direkt, deras barn skapa ett samhälle där framtida generationer har en plats. Att människor kan addera välstånd och lycka själva, inte enbart via staten. Att den staten i sin tur inte får spendera pengar den inte har. De gör vad de kan för att säkerhetsställa att deras barn i vart fall ges möjligheten att göra vad de kan med sina liv och de unika färdigheter och intressen just de har. För miljontals unga Européer idag, samt alla de i kommande generationer, hoppas jag innerligen att vinden från öst drar in över kontinenten.
