På tisdag (20/9) lägger regeringen fram årets budget. I våras såg det ekonomiska läget ljust ut för Sverige och många förväntade sig en reformtung budget, där Alliansen ett år efter valet hade möjlighet att uppfylla nästan alla sina vallöften. Sommaren och den tidiga höstens ekonomiska turbulens gjorde att reformutrymmet halverades, från att tidigare ha varit minst 30 miljarder kronor talas det nu om 10 – 15 miljarder kronor.

Nedskrivningen av fick till följd att reformerna i budgeten minskade drastiskt. Femte jobbskatteavdraget ställdes in, sänkt skatt för pensionärer och höjning av brytpunkten sköts alla på framtiden. Allt för att värna de svenska statsfinanserna. I stället prioriteras utgiftsbaserade satsningar och under de senaste veckorna har regeringen presenterat en rad sådana. Mattemiljarder, ökade anslag till Säkerhetspolisen, lärarreformer och ökat stöd till klimatsäkringen av Sverige, för att nämna några.

Det behövs ingen doktorsexamen för att inse vikten av robusta statsfinanser. Frågan är snarare hur reformutrymme används och om utgiftsökningar verkligen är att föredra framför intäktsminskningar.

Sverige står för tillfället stabilt, men det saknas inte utmaningar om vi fortfarande ska vara konkurrenskraftiga i den framtida globala ekonomin. Framgången för arbetslinjen är beroende av ett bra företagsklimat. Oavsett politisk retorik så är det inte politiker utan entreprenörer och företag som skapar jobb och tillväxt.

Det finns en rad bra åtgärder som hittills presenterats av regeringen.

• Avdragsrätt för gåvor till forskning och ideella organisationer understryker att samhället är större än staten.
• Fortsatt förenkling av 3:12-reglerna gör det lättare och attraktivare att driva fåmansbolag.
• Utökad avdragsrätt för företags forskning och utveckling förstärker Sveriges ställning som kunskapsnation.
• Minskning av marginaleffekter för socialbidragstagare gör det lättare att bryta bidragsberoendet. Att statens yttersta skyddsnät i årtal tillåtits vara mer framgångsrikt i att hålla kvar människor i fattigdom än att skapa drivkrafter för jobb är skamligt.

Totalt uppgår dessa reformers kostnader till cirka 1,5 miljarder kronor. Frågan är hur återstående reformutrymme bäst används för att rusta Sverige inför framtiden.

Det finns en rad rådgivande organ – Globaliseringsrådet, Finanspolitiska rådet, med flera – som kommit med förslag på reformer som stärker Sveriges konkurrenskraft. Baserat på deras resonemang vill vi föra fram två reformområden som borde få prioritet i årets budget.

Det första är minskningen av skattekilarna. Med tanke på att vi går från produktionsekonomi till tjänstekonomi är det oerhört problematisk att kostnaderna för arbete är så höga. Regeringen har förvisso börjat ta steg i rätt riktning. Arbetsgivaravgifterna har sänkts med en procentenhet i allmänhet och halverats för ungdomar i synnerhet. Jobbskatteavdragen antas bidra till en dämpning av löneökningstakten. Men vi måste göra mer.

D den allmänna löneavgiften är särskilt olycklig. Till skillnad från resterande del av arbetsgivaravgifterna är den inte kopplad till några förmåner från socialförsäkringssystemet. Således en ren skatt på arbete, vars effekt är att arbetskraft i Sverige blir dyrare. På sikt borde den allmänna löneavgiften därför avskaffas. En första steg hade kunnat tas i årets budget. Statens inkomstbortfall, baserat på den sänkning av arbetsgivaravgifterna som gjordes 2009, är 7,5 miljarder kronor per procentenhet sänkning.

Det andra reformområdet som bör prioriteras är en fortsatt sänkning av bolagsskatten. Även här har regeringen påbörjat ett reformarbete, och 2009 sänktes skatten från 28 till 26,3 procent. Trots sänkningen har Sverige fortfarande en hög skatt jämfört med expansiva länder som Estland, Sydkorea och Tjeckien, samt de flesta av våra nordiska grannländer. För att locka till ytterligare investeringar bör nivån på bolagsskattens fortsätta sänkas. Vi har tydligt sett hur låga bolagsskatter kan vara en motor för tillväxt, med Irland som främsta exempel i vår närhet. Deras kraftiga sänkningar av bolagsskatten bidrog till en stark expansion av det näringslivet och många framgångsrika företag har nu sina europeiska huvudkontor i Dublin. Svenska statens inkomstbortfall, baserat på den sänkning som gjordes 2009, är cirka 4 miljarder kronor per procentenhet sänkning.

Regeringen har ett ansvar för att rusta Sverige inför den globala konkurrensen. En regering som dessutom säger sig värna allmänintresset framför särintressen borde därför vara primärt intresserade av generellt tillväxtskapande reformer. Årets reformutrymme skulle möjliggöra en sänkning av den allmänna löneavgiften med en procentenhet samt en sänkning av bolagsskatten med 1,5 procentenheter.

Tillsammans med de fyra satsningar som finns i regeringens budget som stärker företagande och minskar marginaleffekter hade det varit en budget som väl rustat Sverige för bistrare ekonomiska tider. Statliga inkomstminskningar är överlägsna utgiftsökningar som tillväxtskapare, eftersom de bidrar till ett näringsliv och samhälle som står på egna ben.