Under helgen den 3-4 december 2010 arrangerade Fria Moderata Studentförbundet ett förbundsseminarium om antisemitism i Stockholm.
Programmet inleddes med ett föredrag av Israels ambassadör Benny Dagan. Han berättade om hur Israel bekämpar antisemitism och hur han såg på den globala utvecklingen när det gäller antisemitism. Vidare besvarade han mer generella frågor om Israels utrikespolitik.
Efter föredraget hölls en förbundsglögg där seminariedeltagarna fick möjlighet att nätverka med varandra.
Nästa dag inleddes med att Henrik Bachner gav en djup introduktion till ämnet (”Definitioner och distinktioner mellan saklig kritik av Israel och antisemitism” samt ”hur antisemitismen utvecklas i Sverige, Europa, globalt, samt hur antijudiska motiv i den politiska debatten kan identifieras och dechiffreras.”). Henrik Bachner är fil dr i idéhistoria och har publicerat flera böcker och rapporter om antisemitism.
Bachner talade om antisemitismens olika former från den tidiga medeltidens kristna antijudaism via 1800-talets sekulära, rationaliserade föreställningar och den moderna antisemitismen fram till i dag. Bachner lade vidare ut texten om den samtida antisemitismen, som är grundad i historiskt och kulturellt rotade föreställningar.
Existerande tankemönster ges ny näring och aktiveras av politiska, ekonomiska, sociala problem, kriser, konflikter. Ideologisk dimension: vit makt och radikal islamism. En nationalistisk antisemitism förekommer i förhållandevis hög utsträckning i postkommunistiska länder i Öst- och Centraleuropa. Bachner påpekade att det inte finns något stöd i forskningen för det vanliga påståendet att hat mot muslimer ersatt antisemitismen utan att anmälningar av antisemitiska brott är starkt överrepresenterade i officiell statistik; men påpekade också att hatbrottsstatistik är notoriskt opålitlig.
Bachner talade också om hur uråldriga myter om konspirationer, ritualmord och Kristusmördare återanvänds i nya former. Han visade statistik över attityder mot judar i Europa, samt visade också hur israelisk politik beskrivs som “gammaltestamentlig”, vilket aldrig sker i andra konflikter. Religiösa bilder (korsfästelse/öga för öga tand, ritualmord) med antisemitiska undertoner används i ledare och nyhetsrapportering.
Under det senaste decenniet har mainstreammedier som Independent och New Statesman haft omslag som antyder judiska konspirationer med bildspråk som påminner om det nazistiska. Känner man inte igen de antisemitiska bilderna kan det lätt bli så att man avfärdar diskussionen om antisemitism som försök att avfärda saklig kritik av Israel. Ett annat skäl är att antisemitism inte passar in i den svenska självbilden. Bachner talade om i vilka fall kritik mot Israel kan tangera antisemitism: selektivitet, demonisering, antisemitiska stereotyper.
Nästa talare var Jonathan Leman från Expo (samt Svenska Kommittén mot Antisemitism) som talade om vit makt-rörelsen (Den organiserade antisemitismen, vit makt-rörelsen med mera). Vit makt-begreppet handlar om rasism, radikal antisemitism och antidemokrati. Jonathan berättade att det tog fyra månader innan Mohamed Omar marginaliserades efter att han kommit ut som radikal islamist. Ingen reagerade på att han talade om judiska konspirationer innan det visade sig att han samarbetade med vit makt-rörelsen.
Efter Jonathans föredrag var det dags för Eli Göndör att hålla en presentation. Han menade att antisemiter alltid måste bemötas i sakfrågorna. Anklagelser om antisemitism viftas väldigt lätt bort. Diskussionen om Donald Boströms artikel dog så snart antisemitismkortet lades fram. Av psykologiska skäl anser sig antisemiter aldrig vara just antisemiter. Göndör menade att diskussionen om antisemitism inom den muslimska världen blir väldigt komplicerad på grund av konflikten mellan Israel och närliggande länder. Koranen är full av judar. Kristendomen och islam har båda problem med judar eftersom de båda är missionerande religioner. I Koranen och i ”haditherna” är det lätt att hitta antijudiska ställen för den som letar noggrant, och tolkar dem så, men i religionen finns ingen antisemitism inbyggd.
”Mission är grunden till allt ont.” Missionen är central för islam, men man kan tolka in väldigt mycket i den. Judar är bokens folk (dhimmi) och har en särskild skyddsstatus, men måste betala en särskild skatt. “Grundbulten i antisemitismen är missionstanken.” Efter inkvisitionen gick betoningen från tro till blod. Det finns ingen islamisk raslära som gör att judar inte kan bli muslimer. Den politiska islamismen var först en reaktion mot kolonialismen och den kristna missionen i Egypten.
Göndör berättade vidare om ”Jahili” – i västerlandet finns en oordning som förhindrar frälsning. “Judarna har hittat på filosofi och historia för att demoralisera samhället.” Islam är inte antisemitiskt i sig. I Asien (t.ex. i Indonesien) har man inte samma föreställningar. Tre slag: Religiös-politisk, pragmatisk-politisk samt ideologisk antisemitism.
Sist på eftermiddagen talade Lena Posner-Körösi (ordförande för Judiska Centralrådet) om den judiska gruppens situation i Sverige (“Utvecklingen rörande antisemitiska brott.”). De senaste två åren har varit katastrofalt mycket sämre. Stor ökning av antalet anmälda hatbrott, särskilt i Malmö och Stockholm. Det handlar om vandalism, klotter, skadegörelse, hot, misshandel, mordbrand med mera.
Posner-Körösi menar att antisemitiska hatbrott måste redovisas separat och inte under ”antireligiösa brott” tillsammans med islamofobi och antikristna brott. Diskuterades bl.a. lämpligheten av att ha särskild lagstiftning för minoriteter och hur skyddet för enskilda individer skulle kunna förbättras.
