Lördagen den 13 november arrangerade Fria Moderata Studentförbundet ett seminarium om kvalitet i högskolan i samarbete med Föreningen Heimdal i Uppsala. Dagen inleddes med korta anföranden av Heimdals ordförande Daniel Bergström och FMSF:s viceordförande Michael Eriksson.
Seminariets förste talare var professor Bo Sundqvist, som tidigare varit rektor för Uppsala universitet. Sundqvist höll inte bara dagens längsta anförande, utan var – iförd högtidsdräkt med kunglig medalj – också dagens mest välklädde talare, eftersom han omedelbart efteråt skulle delta i Kungl. Vetenskaps-Societetens 300-årsjubileum.
I sitt anförande visade Sundqvist med all önskvärt tydlighet vilken kraftig expansion som skett både avseende antalet studenter och antalet nya lärosäten de senaste 30–40 åren. Orsaker till expansionen var både det att tidigare yrkesutbildningar blivit högskoleutbildningar och att man från politiskt håll önskat öka antalet platser vid universitet och högskolor.
Sundqvist menade att kombinationen av framtvingade besparingar och ökande löner för lärare och forskare tillsammans med det ökande antalet studenter lett till att allt mindre resurser funnits kvar för forskning och lärande, trots ökande anslag. Först under den senaste mandatperioden har anslagen ökat så pass mycket att man fått möjlighet att åter förbättra både undervisning och forskning.
Under den därpå följande frågestunden behandlades flera intressanta frågor, bland annat om privat finansiering av universitet och högskolor och möjligheterna att införa studieavgifter. Sundqvist var inte främmande för något av de förslagen, men ansåg att de nog var svåra att genomföra rent politiskt.
Näste talare var den nyligen avgångne universitetskanslern, professor Anders Flodström. På grund av tidsbrist blev hans anförande något kort och kom att bli mer av ett samtal kring hur man bäst utvärderar och rankar landets högskolor och universitet. Oenighet i frågan om hur rankningar bör utföras var också en viktig orsak till att Flodström lämnade posten som kansler.
Den tredje och siste talaren var Erik Wretling, som skrivit ett mastersarbete om autonomiutredningen och även företrädde Folkpartiets studentorganisation Liberala studenter. Wretling valde att skissa upp huvuddragen i utredningen och att diskutera för- och nackdelar med ökad självständighet för landets lärosäten. I ett längre historiskt perspektiv har svenska universitet och högskolor varit mycket hårt hållna och detaljstyrda av staten. Samtidigt finns ett påvisbart samband mellan hög grad av autonomi och hög kvalitet. Wretling menade också att det finns stort utrymme för ungdoms- och studentförbund att driva frågor kring framtidens utbildningspolitik.
Erik Wretling fick även hoppa in i den paneldiskussion på temat “Vem representerar studenterna?” som avslutade det formella programmet, i vilken även Saco Studentråds vice ordförande Senait Berhane och vår egen Gustaf Dymov deltog. Moderator var den moderate riksdagsmannen Per Bill, som skötte uppgiften med bravur och såg till att en intressant diskussion mellan panelens deltagare kunde vidta.
Dagen avslutades med en mycket lyckad sittning.
Se även Eleonore Lundkvists reflektioner kring dagens ämnen.