LFMS SvD

DEBATT För åtta år sedan hade Alliansen vassa förslag, i år var reformviljan så gott som obefintlig och ersattes av riskminimering till varje pris, skriver Catarina Kärkkäinen, ordförande Linköpings Fria Moderata Studentförening.

Alliansen har gjort Sverige till ett bättre land. De senaste åtta åren har vi lättat på vår tunga skattebörda, liberaliserat arbetskraftsinvandringssystemet, gjort äktenskapslagstiftningen könsneutral, öppnat upp för privata alternativ inom välfärden och – inte minst – upprätthållit en stabil ekonomi i en tid av kris i övriga Europa. Med facit i hand kan vi konstatera att Sverige är både bättre, friare och öppnare efter åtta år av Alliansstyre.

Detta hade inte varit möjligt utan den politiska förnyelse som Alliansen genomförde. För att vinna förtroende måste man lyssna på samhällsdebatten och 2006 var det nödvändigt att köpa vissa delar av motståndarnas problemformulering och därefter formulera sin egen retorik för att få väljarnas mandat att genomföra allt det som är listat ovan.

Trots ett väl genomfört jobb lyckades man dock inte bli omvald en andra gång. Alliansen landade på 38,4 procent och Moderaterna tappade nästan var fjärde väljare. Samma sak gäller Linköping – trots sjunkande arbetslöshet, bättre företagsklimat och höjda skolresultat under mandatperioden så tappar samtliga av de borgerliga partierna i kommunvalet.

Det finns två tydliga skillnader mellan succéhistorien 2006 och valnederlaget 2014: reformvilja och ideologisk förankring.

För åtta år sedan genomfördes en viss triangulering. Alliansen köpte en del av motståndarnas problemformulering och ändrade sin politiska kommunikation så att fler kunde känna sig hemma i retoriken – men lösningarna var fortfarande grundade i den liberala och konservativa idétraditionen. I år ersattes triangulering med att man nästan kopierade den socialdemokratiska agendan. Vi gick bland annat till val på 36 miljarder i skattehöjningar i stället för utgiftsminskningar. Bara det förslaget i sig tyder på en ideologisk förvirring och står i direkt motsats till den idégrund man upprätthöll 2006.

För åtta år sedan hade man vassa förslag inom så gott som alla politiska områden. I år var reformviljan så gott som obefintlig och ersattes av riskminimering till varje pris. I stället för att formulera förslag inför de kommande fyra åren blickade man tillbaka på de åtta senaste och hoppades att det skulle räcka. Men att vara den bästa förvaltaren räcker inte för att få förnyat förtroende. Upplever väljare att man inte har någonting att vinna på en regering så har man inte heller någonting att förlora på att välja bort den.

Nu har Alliansen fyra år på sig att bli ett lika skarpt politiskt alternativ som man var 2006 – men då måste man också förnya sitt sätt att se på politisk kommunikation. Vi måste alltid lyssna till problemen som väljare upplever, men aldrig sluta formulera egna lösningar som är förankrade i den liberala och konservativa idétraditionen. Endast då kommer vi återigen lyckas vinna val.

 


http://corren.se/asikter/debatt/att-forvalta-bast-racker-inte-7359552.aspx

Lämna en Kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *