Publicerad 04 jun 2014 10:02

Sedan driften av spårtrafiken avmonopoliserades har vi sett en kraftig löneökning för lokförare och tågvärdar. Trots det försöker Seko nu stoppa Öresundstågens möjligheter att använda tim- och deltidsanställda, något som kan slå hårt mot de som står utanför arbetsmarknaden.

Efter att förhandlingarna mellan facket Seko och arbetsgivarorganisationen Almega föll samman är tågstrejken ett faktum. Seko hävdar att upphandlingarna av trafiken leder till att företagen dumpar de anställdas villkor. Men sanningen är att facken lyckats förhandla fram högre löner och dyrare villkor efter avregleringen.

När statliga SJ drev pendeltågstrafiken i Stockholm var lönen för lokförare efter två års erfarenhet 19 090 kronor i månaden. Efter 15 år har två andra företag ansvarat för trafiken och lönerna, som i dag ligger på 35 675 kronor i månaden. Vid Öresundstågen är motsvarande siffra 35 200 kronor i månaden.

Med tiden har även arbetsvillkoren blivit allt mer generösa. De anställda på Öresundstågen jobbar i dag i snitt 28 timmar i veckan, men får full lön. Samtidigt vill inte Seko gå med på några ändringar i kollektivavtalet och kräver vetorätt när och om Veolia anställer visstids- eller timanställda.

I praktiken betyder ett sådant krav att facket stänger ute de som står utanför arbetsmarknaden. Det är samma tanke som ligger bakom LO:s krav på vetorätt vid arbetskraftsinvandring. Facket kräver inte löneökningar som ett resultat av ökad produktivitet eller lönsamhet, utan genom att en privilegierad skara har möjlighet att utesluta andra från att träda in och konkurrera på arbetsmarknaden. Särskilt slår detta mot invandrare och ungdomar.

I en situation där det är svårt för många att ta sig in på arbetsmarkanden, vill alltså Seko göra det ännu svårare genom att förhindra visstidsanställningar. Det är just den här typen av jobb som många i utanförskap får som ett första insteg på arbetsmarknaden. Att fackförbund ska ha veto och kunna bestämma huruvida behovet faktiskt finns eller inte är dels ett angrepp på de arbetslösa, men också ett sätt att behålla sin makt över arbetstagarna. Det liknar allt mer traditionell kartellverksamhet.
Fackförbund kan inte inneha vetorätt för att få bestämma över andelen visstids- och timanställda. Det är varken bra för tågbranschen eller resenärerna. Det gynnar endast dem som i dag är medlemmar av ett fackförbund och etablerade på arbetsmarknaden. Unga och invandrare i utanförskap tar fackens kamp inte hänsyn till. På en fungerande arbetsmarknad i ett fritt samhälle måste alla få plats.

Alexandra Ivanov, ordförande Fria moderata studentförbundet
Johanna Grönbäck, viceordförande Fria moderata studenförbundet tillika tidigare ordförande Studentföreningen Ateneum

Lämna en Kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *