För någon vecka sedan bloggade vi om Tunisien, där folket kastat ut sin diktator. Som bekant har fokus nu flyttats till Egypten. Även i Yemen, Sudan och Jordanien har det förekommit stora demonstrationer; regeringen i Amman har bytts ut av envåldshärskaren, kung Abdullah II.

Miljoner människor demonstrerar för förändring i arabvärlden – för frihet, demokrati, yttrandefrihet, rättssäkerhet, pressfrihet – allt sådant vi i Sverige tar för givet. Som bekant har dock tyvärr både politiker i Väst (såsom Carl Bildt) haft förtvivlat svårt att fördöma de brott mot mänskliga rättigheter som pågått i decennier i arabvärlden.

Det handlar inte om vänster och höger – det handlar om att kunna skilja ont från gott. Dessvärre har vissa politiker och journalister nästan kämpat för att försvara dessa diktaturer. Diktatorerna har också kallats för “presidenter”, “kungar” och “ledare”, trots att de inte valts i demokratiska val. Men genom att kalla dem för “presidenter”, och låta dem uppträda som “presidenter” i internationella fora som FN, har dessa skurkar och diktatorer uppnått legitimitet.

Jan Guillou skrev uppskattande om Saddams Husseins Irak i boken “Irak – det nya Arabien.” Per Gahrton (MP) skrev för runt 20 år sedan boken “Egypten – en arabisk demokrati.” I boken skriver han bland annat:

“Är Egypten en demokrati? Inte fulländad, men vilken demokrati är det? Några demokratiska grundvalar existerar oförnekligen: allmän och lika rösträtt, pressfrihet, flerpartisytem /// Egypten är en demokrati”

“Domstolarnas självständighet och rakryggade hållning /// har varit ett särmärke för Mubarak-regimens Egypten”

(tipstack Dibbuk).

FMSF fortsätter att stå upp för marknadsekonomi, för ökad frihet och för mänskliga rättigheter. Vi stödjer de som nu i arabvärlden slåss för sin frihet mot förtryckarregimer. Dessa regimer kommer att falla.