En artikel i Dagens Industri uppmärksammar situationen med att svenskar i genomsnitt är 29 år gamla när de tar sin examen från universitetet. Detta är 4 år senare än Holland (25 år) och 2 år senare än Norge och Tyskland (27 år).

Detta medför lägre livsinkomst för studenterna och lägre skatteintäkter för staten. Lösningar som föreslås är ökad studierådgivning under gymnasietiden, extrapoäng för de som snabbt går vidare från gymnasiet till högskolestudier samt bonuspengar för de universitet och högskolor som lyckas tillse att deras studenter tar examen “i tid”.

Andra lösningar kunde ju vara att skriva ned CSN-lånen för de som blir klara i tid, eller kanske införa studieavgifter för att påskynda studierna.

Frågan är om det är ett problem att studenter blir klara relativt sent med sina högskoleexamina. Det kan också vara en fördel om studenter efter gymnasiet väljer att arbeta eller resa ett par år, för att på så sätt skaffa sig erfarenheter som gör att de kan ta ett bättre beslut som studieval. Vidare ger livserfarenheterna möjlighet att bättre knyta ihop teori och praktik. Det är, hursomhelst, en viktig fråga att dryfta.

Istället för att påskynda att studenter blir klara snabbare, kan pensionsåldern höjas – då ökad livslängd och förbättrad arbetsmiljö möjliggör för många att arbeta längre i livet. Folk bör inte kasseras bara för att de råkat fylla 65.

Modellen med att vara arbetslivserfarenhet och utbildning är intressant – t.ex. som i USA där det inte är ovanligt att läsa en Bachelor, sedan jobba ett par år för att så småningom ta en MBA.

Att svenska studenter dock i snitt är 22 när de börjar och 29 när de avslutar sina universitetsstudier, signalerar att studierna tar för lång tid (7 år i genomsnitt). Det är något som bör leda till eftertanke.