Härom dagen skrev Carin Jämtin ett inlägg på DN Debatt som inte direkt förvånade, men desto mer förfärade oss som faktiskt värnar om vår gemensamma välfärds kvalitet. DN:s huvudledare skriver också om saken.

Idag går ett antal socialdemokratiska kommunpolitiker till motangrepp på Jämtin. Det är till viss del rätt så trevlig läsning, som låter oss förstå att det finns vissa krafter inom socialdemokratin som också har förstått det rätt så grundläggande fenomenet konkurrens och de positiva effekter detta har på effektivitet och hushållande med resurser. Argumenten om valfrihet för enskilda ska inte heller förminskas, och man blir faktiskt lite förvånad över att läsa den typen av hyllningar till välfärdsvalfrihet som framförs – skribenterna är ju trots allt socialdemorkater. Kent Persson (m) vittnar också om hur valfrihetsreformer så gärna motarbetas av lokala socialdemorkater.

Däremot är det illavarslande att läsa följande:

Det ideologiska slaget om skolan är vunnet. Skolan är tillgänglig för alla på lika villkor och finansieras gemensamt via skatten. Den friskolereform som drevs igenom i början på 90-talet utformades på ett sätt som garanterar den allmänna tillgängligheten och finansieringen.

Det ideologiska slaget kan inte anses vara vunnet, det är i alla fall en påstådd vinst som inte alla ställer upp på. Även om det just i nuläget vore oklokt att låta skolgången finansieras på annat sätt än via skattsedeln, så är det för en liberal (i alla fall undertecknad) självklart att även skolan på sikt bör skiljas från den finansieringskälla som Skatteverket driver in. Likaså kan det inte accepteras att en fri och privat skola skall tvingas ta emot vem som helst mot sin vilja. Olika typer av krav på de elever som antas måste få ställas.

Här finns en stor utmaning i att på sikt omvända opinionen – men den måste antas. I nuläget är det tyvärr ont som politiker som vågar utmana den gängse bilden av skattefinansieringens förträfflighet.

Så Socialdemokrater; sorry, men slaget är inte alls vunnet!